Det kompakta höstmörkret har sänkt sig över den lilla brittiska staden denna onsdagskväll. Klockan närmar sig halv tio. Jag sitter i vanlig ordning i mitt lilla rum i sällskap av en kopp te och mina tankar. Och jag kan förundrat konstatera att mer än halva höstterminen nu har passerat. Tiden går onekligen fort. Men samtidigt som jag med längtan ser fram emot en jul hemma inser jag också att verkligheten håller på att komma ikapp mig.
Det är inte längre tillräckligt att endast planlöst läsa kurslitteraturen när det behagar, utan jag måste ta mig i skjortkragen och påbörja den där uppsatsen i engelsk arbetsrätt som ska in innan jullovet. Och givetvis infinner sig den närmast obligatoriska uppsatsångesten. Som sig bör, antar jag. Kanske bra det. Brukar om inte annat ge en välbehövlig motivation.