En kontroversiell legend till domare

En legend redan under sin egen tid. Så har den kontroversiella engelska domaren Lord Denning beskrivits. Och som egensinnig domare under 38 år i Englands högsta rättsinstanser lämnade Denning ett minst sagt betydande avtryck på den engelska civilrätten. Hans strävan att skipa rättvisa i varje enskilt fall och hans särskilda sätt att formulera sina domar på gjorde honom inte endast kontroversiell, utan också till en domare av folket.

Alfred Thompson ”Tom” Denning föddes den 23 januari 1899. Han växte upp i Whitchurch i lantliga Hampshire, beläget i södra England, där hans far ägde en tyghandel. Vid första världskrigets utbrott hade han påbörjat studier i matematik vid Magdalen College i Oxford, men såg sig plötsligt tvungen att rycka in i kriget. Efter kriget återvände han till matematikstudierna och efter ett kortare uppehåll som lärare vid Winchester College tog han 1922 även en examen i juridik med utmärkta resultat.

Nära nog 20 år efter att ha verkat som barrister utsågs Denning, vid 45 års ålder, till domare och blev således Mr Justice Denning. Knappt fem år senare befordrades han till överinstansen; Court of Appeal. Och ytterligare några år senare utsågs han till ledamot av House of Lords, Englands dåvarande högsta domstol och fick då titeln Law Lord. Men efter endast fem år begärde han att få flyttas tillbaka till Court of Appeal, denna gång som Master of Rolls; ordförande vid domstolen, en position han skulle inneha i två decennier tills han slutligen avgick i juli 1982.

Som Master of Rolls fick Denning omedelbart ett större inflytande och därmed utökade möjligheter att förespråka sin egen syn på rätten. Som ordförande kunde han välja sina egna mål och vilka domare som skulle sitta med honom. Han fick således praktiskt taget sista ordet i sina mål, något som han använde för att ta den svagare partens parti i sin strävan att skipa rättvisa i det enskilda fallet. Många av hans mål överklagades emellertid vidare till House of Lords, där de inte sällan fick motsatt utgång, men ett flertal av de principer han utarbetat kom sedan att kodifieras av parlamentet genom lagstiftning.

”Ibland måste den rättsliga stigen ansas från ogräs” – Lord Denning i Disciplines of Law

I sin jakt på rättvisan såg Denning inga hinder mot att ändra eller bortse från de rättsprinciper som stod i hans väg, vilket inte alltid sågs med blida ögon av andra jurister. Att vänta flera år på lagstiftning från parlamentet var inte ett alternativ, enligt Denning. Kritikerna menade att hans strävan efter materiell rättvisa orsakade osäkerhet och att han bortsåg från instansordningen och vikten av prejudikat. Rättslig osäkerhet föranleder orättvisa, framhävde de. Denning å sin sida uttryckte i sin bok Disciplines of Law att han inte var emot prejudikat i sig, men att en alltför strikt tillämpning kunde utgöra hinder för rättvisan. Ibland måste den rättsliga stigen ansas från ogräs, underströk han.

Dennings strävan efter rättvisa och hans syn på prejudikat gjorde honom onekligen kontroversiell bland engelska domare. Inte nog med att han i sin egenskap som domare avsåg att stå upp för den ordinära medborgaren, han skrev även sina domar på ett sätt så att människor utan juridisk skolning skulle förstå. Dennings stil karaktäriseras av såväl koncisa som kärnfulla meningar och en genuin känsla för berättelser, sannolikt till juriststudenternas stora glädje.

Ett mycket känt skadeståndsmål (Miller v Jackson), som rörde frågan om en cricketklubb var skadeståndsskyldig på grund av att cricketbollar landat på kärandens tomt, inleder Denning exempelvis med följande målande ord: ”Under sommaren är cricket i byn en glädje för alla. Nära nog varje by har ett cricketfält där de unga männen kan spela och de gamla titta på”. Föga förvånande var Denning dessutom skiljaktig i målet, då han menade att det publika intresset av att kunna spela cricket övervägde obehaget käranden fick utstå. Cricket var för övrigt en av Dennings stora intressen i livet.

Professor Chris Newdick vid Reading School of Law menar att Lord Denning var mer kontroversiell än revolutionerande, och då egentligen endast inom kontrakts- och skadeståndsrätten. ”Inom den publika rätten var han konservativ och satte, kanske lite väl, stor tilltro till myndigheterna”, konstaterar Newdick. ”Han kunde dock se helhetsbilden av rätten och få sina avgöranden att passa in i den större bilden. Men hans största bedrift var egentligen inte skapandet av något enskilt institut, utan snarare hans sätt att skriva sina domar”, förklarar Newdick med ett leende.

Denning var den sista domaren som hade rätt att sitta på livstid om han så önskade. Han skämtade att han hade alla goda kristna dygder, förutom att ge upp. I mitten av 1982 såg han sig dock tvungen att avgå från sin post som Master of Rolls efter att en passage som kunde uppfattas som främlingsfientlig uppmärksammats i en av hans böcker. Han dementerade och formulerade sedermera om passagen.

Lord Denning fortsatte efter sin avgång fram till hans bortgång den 5 mars 1999 att skriva böcker och ge sin syn på den engelska rätten. Han vigde hela sitt liv till rättvisan och det gjorde honom inte endast kontroversiell, det gjorde honom till en legend. Såväl under sin livstid som nu.

Tidigare publicerad i Press Judicata nr 5 2009.