Förmiddag. Flickvännen har traskat iväg till skolan och jag sitter i vanlig ordning ensam hemma framför datorn. Utanför fönstret skiner solen och på gården nedanför har den stora björkens löv långsamt börjat färgas gula. Hösten är inte längre i antågande, utan här. Och jag sitter åter i Uppsala i någon form av underbart men besynnerligt limbo.
Det är underbart att vara tillbaka i studenternas stad och åter tillsammans med flickvännen, men på samma gång vet jag att i slutet av månaden tar äventyret i England vid. Det är som om jag går i en ständig väntan samtidigt som jag försöker njuta av de lediga dagarna.
Men även om lediga dagar passerar går jag knappast sysslolös. Från fredagen då jag mötte upp en överlycklig flickvän på tågstationen har vi mer än väl lyckats fylla tiden, med såväl släktbesök som ommöblering. På fredagen vid hennes ankomst firade vi också 6 månader tillsammans med mysig hemmamiddag av det italienska slaget, vin och ljus. Dagen därefter bar det iväg till huvudstaden och sedan vidare mot en bondgård i Södermanlands böljande jordbrukslandskap för hennes släkts årliga kräftskiva.
Det blev en riktigt trevlig tillställning och Sandra och jag lyckades till och med stämma i upp en och annan studentikos snapsvisa. Jag kände mig dock en smula malplacé av att befinna mig mitt ute i ingenstans med en rad människor jag aldrig träffat tidigare. Men när mörkret sänkte sig över det lilla upplysta partytältet kunde Sandra och jag ta en promenad längs den lilla grusvägen och blicka upp mot en klar stjärnhimmel och en gulorange måne som precis orkade sig upp ovanför trätopparna. Underbart vackert.
På söndagen skyndade vi oss åter hem till Uppsala för att sedan styra kosan mot IKEA. Vi hade nämligen bestämt oss för att möblera om hennes lägenhet som jag flyttat in i under september månad. De följande dagarna blev därmed av naturliga skäl något hektiska med montering av möbler, utrensning och ommöblering. Det var därför ett välkommet avbrott bland flyttdamm och oreda att traska hem till ett par vänner för en efterlängtad och trevlig middag på torsdagskvällen den veckan.
Till helgen hade vi bestämt oss för att göra en mindre släktturné till Örebro för att Sandra skulle få träffa min farfar, min pappa och mormor min. Vi tog således bilen från huvudstaden på fredagseftermiddagen för att navigera genom ett ihärdigt regnfall mot gnällbältets huvudstad. Det blev en lyckad turné med ett obligatorisk besök på Svampen, Örebros kända vattentorn, lunch hos min pappa och sedan eftermiddagsfika hos mormor. I vanlig ordning hade hon givetvis bakat åtminstone fyra sorters fikabröd.
Utmattade och trötta återvände vi sedan till Uppsala på lördagskvällen efter att ha lämnat bilen hos Sandras föräldrar. Självförvållat hektiskt, minst sagt. Och det beskriver onekligen den senaste tiden väl. Förhoppningen är att de kommande veckorna innan avfärd blir något mindre hektiska. Det återstår att se.
Däremellan sitter jag här hemma, i en fint ommöblerad lägenhet, tillsammans med en tekopp och försöker njuta av dagarna i september. I limbo förvisso. Och jag kan, medan jag sitter och väntar på att flickvännen ska komma hem, endast konstatera att livet är bra förunderligt ibland.