Den 21 juli 1969 tog Neil Armstrong som första människa de första stegen på månen. Samtidigt yttrade han de bevingade orden: ”That’s one small step for man, one giant leap for mankind”. USA hade därmed vunnit rymdkapplöpningen gentemot Sovjetunionen.
Men vad hade hänt om Apollo 11 inte kunde ha lyft från månens yta och därmed strandsatt Armstrong och Aldrin? Givetvis hade Vita huset förberett för denna risk. William Safire skrev därmed talet ”In Event of Moon Disaster” som kan läsas här.
Månlandningen lyckades visserligen och Nixon behövde aldrig hålla talet. Retoriskt måste talet ha varit särskilt svårt att utforma. Självfallet måste de döda astronauterna hedras, men samtidigt vill USA inte framstå som landet som misslyckades med att sätta människan på månen. Retorik kan onekligen vara spännande.