”I can’t believe the news today. I can’t close my eyes and make it go away. How long, how long must we sing this song?”
Sunday Bloody Sunday är en av mina absoluta favoritlåtar av U2. Det inledande gitarriffet av Edge är vid det här laget odödligt och tillsammans med sången och det närmast militäriska trumkompet kan Sunday Bloody Sunday inte beskrivas som något annat än en magisk låt.
Låten är dessutom en av bandet mest utpräglat politiska låtar. Och kanske därför också en av de mest kontroversiella. Den första blodiga söndagen som låten refererar till ägde rum i Dublin den 21 november 1921. Den andra blodiga söndagen ägde rum i Derry den 30 januari 1972, där brittiska trupper i ett försök att stoppa en demonstration för medborgerliga rättigheter sköt ihjäl 13 obeväpnade civila.
Det är denna andra blodiga söndag som Sunday Bloody Sunday främst syftar till. Men även om låten handlar om tragedin i Derry är låten till skillnad från vad många tror inte en rebellisk låt. Det är en fredslåt. Med ett uttryckligt pacifistiskt budskap. Låten blundar dock inte för verkligheten och våldet.
“Jag skulle älska att se ett enat Irland, men jag tror inte att man kan ändra på folks åsikter genom att sätta en pistol mot deras huvuden.” Bono, 1983
Versionen av Sunday Bloody Sunday som återfinns på DVD:n U2 Rattle And Hum är min absoluta favorit. Framträdandet skedde den 8 november 1987 i Denver, USA. Samma dag hade ett bombattentat i den irländska staden Enniskillen dödad elva människor. Den inleds stillsamt med Bonos smärtsamma sång och endast med Edge gitarrslinga för att sedan mynna ut i en fullkomlig känsloexplosion. ”How long, how long must we sing this song!?”, ropar Bono frågande.
U2 är visserligen kända för sina känsloladdade framträdanden, men just denna version av Sunday Bloody Sunday är speciell. Det är smärta. Ilska. Och raseri. ”No more!” skriker Bono. ”No more!”. Det ultimata framförandet har Bono själv beskrivit denna version. Och jag kan inte annat än instämma. Det är nästintill obeskrivligt. Nackhåren reser sig. Och en tsunami av känslor sköljer över en.
Och det räcker att slå upp dagstidningen för att låten ska göra sig påmind. Internationella konflikter, mänskliga tragedier och man kan stilla endast tänka: ”I can’t believe the news today”.