Måndagen den 16 februari inleddes så rättegången mot personerna bakom fildelningssidan The Pirate Bay vid Stockholms tingsrätt. Personerna har åtalats för medhjälp till upphovsrättsintrång och riskerar dessutom att få betala ett skadeståndsanspråk på omkring 115 miljoner kronor.
Målet är såväl politiskt som juridiskt intressant. Fildelningsdebatten har alltjämt varit aktuell sedan polisens tillslag mot The Pirate Bay i maj 2006. Röster har höjts för en legalisering av icke-kommersiell fildelning, medan intresseorganisationer för musik-, film och förlagsbranschen har propagerat för ökade befogenheter för att komma åt den illegala fildelningen. Och lagstiftaren synes gå industrin till mötes, då riksdagen i slutet av februari förväntas anta den så kallade IPRED-lagen.
The Pirate Bay-rättegången illustrerar onekligen konflikten mellan det nya och det gamla; framtidens mediedistribution möter skyddet för upphovsrätten. Ny teknik möter juridik. Åklagaren menar att personerna bakom The Pirate Bay genom att låta användare lägga upp torrentfiler som länkar till upphovsrättsskyddat material och samtidigt tjänat pengar från reklamintäkter gjort sig skyldiga till medhjälp till upphovsrättsintrång.
Försvaret hävdar å sin sida att The Pirate Bay istället kan liknas vid en sökmotor, såsom Google, som också länkar upphovsrättsskyddat material. Alternativt ska The Pirate Bay anses utgöra en tjänsteleverantör och således vara fri från ansvar. Vidare tillbakavisar försvaret påståendena om att personerna skulle ha tjänat stora summor på sidan.
Juridiskt är målet i många avseenden intressant. Medverkansansvar förutsätter ett främjande av huvudbrottet, det vill säga upphovsrättsintrånget som begåtts av de personer som fildelat det upphovsrättskyddade materialet som är aktuellt i målet. Men vari ligger det konkreta främjandet? Enligt min mening kan knappast att lägga upp en hemsida som sedan användarna nyttjar för att sprida otillåtet material utgöra ett främjande som medför straffrättsligt ansvar. Det finns inget på sidan som kan tolkas som en uppmuntran, än mindre en uppmaning, att begå upphovsrättsintrång.
Främjandet måste dessutom avse det specifika upphovsrättsintrång som åklagaren gör gällande i målet. Troligvis har de åtalade haft kännedom om att sidan används för att distribuera otillåtet material, men har de haft kännedom om just de specifika nedladdningarna som åtalet avser? Och även om åklagaren kan bevisa att de åtalade haft kännedom om de specifika nedladdningarna, vilket förefaller högst osannolikt, måste han därutöver bevisa att de hade uppsåt till såväl upphovsrättsintrången som till främjandet av dem.
Försvarets invändning om att The Pirate Bay ska anses utgöra en tjänsteleverantör enligt lagen om elektronisk handel är också intressant. Om The Pirate Bay anses utgöra en tjänsteleverantör föranleder det nämligen ansvarsfrihet enligt lagens 16 §. Jämförelsen med Google är i sammanhanget knappast långsökt. För visst är det så att såväl Google som The Pirate Bay kan anses länka upphovsrättskyddat material. Och även om The Pirate Bay enligt tingsrättens mening inte kan jämställas med Google kommer det ofrånkomligen leda till problematiska gränsdragningsproblem.
Även de skyhöga skadeståndsanspråken är intressanta. Utgångspunkten enligt skadeståndsrättsliga principer är att skadestånden måste stå i relation till skadan. Men hur beräknas skadan för rättighetsinnehavarna? Enligt målsägandes ombud har beräkningen grundats på antalet registrerade nedladdningar som sedan multipliceras med vad det aktuella verket skulle kosta att köpa. Siffrorna på sidan kan emellertid vara felaktiga. Och att likställa en nedladdning med ett uteblivet köp förefaller enligt min mening befängt. Kan dessutom målsägandena visa att försäljningen av de aktuella verken de facto minskat på grund av nedladdningen?
Mårten Schultz har vidare kritiserat att skadeståndstalan kumuleras med brottmålet såsom skett här. Han menar att det är ett uppenbart systemfel i vår processrätt och att det riskerar få till följd att de skadeståndsrättsliga aspekterna inte får tillräcklig belysning. Dessutom finns det en risk för att att skadeståndsprövning på ett olämpligt sätt binds till den straffrättsliga bedömningen, menar han. Jag kan inte annat än instämma.
Men oavsett utgången av The Pirate Bay-rättegången och alldeles oavsett om den så kallade IPRED-lagen träder i kraft i april är striden mot fildelningen redan förlorad. Vinner åtalet bifall har skiv- och filmbolagen vunnit en seger. Åtminstone en temporär sådan. Men fildelningen är här för att stanna. Framtidens mediadistribution kommer att ske via Internet. Det film- och skivbolagen emellertid inte insett är att morgondagen redan är här.
Och även om rättighetsinnehavarna i och med IPRED-lagen får möjlighet att gå till domstol för att få ut personuppgifter bakom IP-adresser som sannolikt används för att begå upphovsrättsintrång kommer alltfler internetanvändare att välja att kryptera sin trafik. Mot de som väljer att anonymisera sin trafik skulle lagen bli verkningslös samma dag som den träder i kraft.
Skiv- och filmbolagen måste således inse att striden mot fildelningen redan är förlorad. Tekniken kommer inte att försvinna. Det enda alternativet är att utveckla bra och konkurrenskraftiga legala alternativ. I det avseenden bör fildelningen utgöra ett incitament, inte ett hinder för en sådan utveckling. Tills dess fortsätter jag att följa rättegångsspelet i Stockholms tingsrätt med stort intresse och beskådar hur gårdagen möter verkligheten.
Intressant och välskrivet Johan.
Rickard, styrelseledamot JF Lund
Det här måste vara den bästa sammanfattningen jag har läst någonstans.
Angående jämförelsen med Google haltar den ju egentligen litet i och med TPB:s tracker. Men eftersom åklagaren verkar ha fått svårigheter med bevisningen av att det verkligen är TPB:s tracker som använts i de fall som nämns i åtalspunkterna, har inriktningen har förskjutits till spridning av torrent-filer – ett område som torde uppvisa större likheter med Googles söktjänst. Trackern verkar ju egentligen i närmare anslutning till huvudbrottet, så det är konstigt att åklagaren inte varit bättre påläst på det området.
Det ska bli intressant att se om hänvisningen till lagen om E-handel håller hela vägen. 18 § i E-handelslagen är för övrigt intressant. Lagringen i sig av torrent-filerna torde ju inte vara olaglig, men jag undrar om det ändå går att använda den paragrafen emot TPB-killarna.
Mycket bra skrivet. Jag är också övertygad om att oavsett utgången i rättegången så är den i praktiken redan en förlust sett från mediemaffians synvinkel. Jag var det redan innan den började.
Det enda sättet att stoppa fildelning är att helt enkelt avskaffa internet och förbjuda kommunikation. Det är vad IPRED försöker göra, och det är därför som medieföretagen är så väldigt förtjusta i att FRA avlyssnar oss och vill ha del i det hela.
En av de beste oppsummeringene jeg har lest om saken så langt.
Interessant lesning!
//A
Kan bara hålla med Tor och isecore. mycket bra skriven artikel. Tack Johan
Bra sammanfattning Johan.
Tor: Jag håller med om om att jämförelsen med Google haltar av 3 anledningar:
1) Google är *mycket* bättre på att hitta torrents, samtidigt som Google har klart bättre uptime.
2) Google går aktivt ut på internet med sin webspindel och söker upp bl.a. upphovsrättsskyddat material. Pirate bay är inte aktivt utan passivt.
3) Två ord: Google cache. Mycket ”värre” än någonting Pirate bay gör.
Sammanfattningsvis: Google > Pirate bay
Jag håller inte riktigt med Johan.
Den avgörande skillnaden mellan Google och TPB är att Google inte länkar direkt till torrents.
Det krävs alltid ett aktivt beslut av användaren att starta en nedladdning efter att användaren har lämnat Google och kommit in på torrentsida av något slag, som t.ex. TPB.
Om alla torrentsidor som TPB stängdes ner skulle det inte vara möjligt att ladda ner något upphovsrättsskyddat material, om man å andra sidan stängde ner alla sökmotorer som Google, skulle det fortfarande gå att ladda ner upphovsrättsskyddat material (via primärkällan som i det här fallet är TPB och deras tracker). Fildelare som använder sig av torrenttekniken är alltså beroende av sajter som TPB, dock inte av Google som inte tjänat något särskilt syfte. Jämförelsen haltar därför i min mening.
Jens: Jag instämmer i att jämförelsen haltar i några avseenden. Men jag skrev inte att man kan jämställa The Pirate Bay med Google – jag skrev att jämförelsen inte är långsökt. Och jag menar fortfarande att man kan anse att såväl Google som The Pirate Bay länkar upphovsrättsskyddat material. Sedan är det som du framhåller att trackern (i detta fall TPB) är en nödvändig förutsättning, rent tekniskt, för distributionen av filerna.
Johan! Klockren sammanfattning av ett mycket intressant mål. Jag följer händelserna via ljudinspelningarna på svt.se så ofta jag hinner! Fortsätt skriva välskrivna juridiskt intressanta inlägg – du inspirerar mig!
Jens, Johan: http://en.wikipedia.org/wiki/BitTorrent_tracker#Trackerless_torrents
Jens:
1) Angående aktiv handling: Det krävs dessutom en aktiv handling från användaren efter att torrentfilen laddats ned på hårddisken, dvs att öppna den i ett torrentprogram, så vart vill du komma?
2) Angående Google: Google har, till skillnad från Pirate bay, upphovsrättsskyddat material på sina servrar, så det stämmer inte som du skriver: ”Om alla torrentsidor som TPB stängdes ner skulle det inte vara möjligt att ladda ner något upphovsrättsskyddat material”
Kodefive: Tack för förtydligandet! Intressant! Det förändrar helt klart saken. Då tar jag tillbaka att trackern är en nödvändig förutsättning för distributionen av filer. Och i det avseendet är det enklare att jämställa The Pirate Bay med Google, givetvis med skillnaden som du påpekar att TPB på intet sätt lagrar något upphovsrättsskyddat material på sina servrar som Google gör i sin cache.
Kodefive,
Du har rätt, jag uttryckte mig slarvigt i flera avseenden. Det väsentliga är inte den ”aktiva handlingen” utan det faktum att Googles sökmotor inte länkar direkt till torrentfiler. Jag har haft en hemsida och från den länkat till Google, men det skulle naturligtvis inte vara rimligt att hålla mig ansvarig för att jag länkar till Google som i sin tur länkar till TPB.
Google har såvitt jag vet inte upphovsrättsskyddat material på sina servrar. Möjligen oavsiktligt via Google cachen eller Youtube (som ju ägs av Google), men sökmotorn som sådan – och det är ju den TPB har gjort paralleller till – ligger det inget upphovsrättsligt material på.
Jens: Du har naturligtvis rätt, det är förstås så att Google inte medvetet lägger otillåtet material i cachen. Som jag förstår det så är dock hela processen automatiserad, dvs _allt_ som hittas läggs också i cachen (om inte robots.txt misstycker förstås…).
Så å ena sidan har vi Google som omedvetet, men dock aktivt, lägger allt i cachen, och å andra sidan Pirate bay som inte själva lägger någonting på någon server någonstans.
Visst tar Google bort allt som de får påpekat för sig, medan Pirate bay inte gör det, men det är inget konstigt med detta eftersom båda därmed följer gällande lagar i sina respektive hemländer.
Du nämner också Youtube som ett uppenbart ställe där Google lagrar stora mängder upphovsrättskyddat material, det är ett bra exempel, men jag tycker Googles nyhetstjänst är ett mer intressant exempel eftersom det där inte finns några användare inblandade utan bara Google själva. Tjänsten fungerar så att Google plockar nyheter från diverse andra nyhetskällor på internet (utan avtal om detta) sammanfattar dem automatiskt och länkar tillbaka till ursprungssidan. Detta var inte så populärt i t.ex. Belgien: http://googleblog.blogspot.com/2006/09/about-google-news-case-in-belgium.html
Personligen kan man kanske anse att de nyhetstjänster som motsätter sig Google news metoder är något puckade eftersom de säkerligen får mer trafik tack vare Google, men juridiskt har de rätt att opponera sig.
Johan: Japp, precis när man tycker sig förstå bittorrent-tekniken så ändrar den sig och blir ett snäpp svårare att greppa
Google indexerar OCH kopierar (cachar) ALLA mina siter UTAN mitt samtycke.
Det gör inte TPB.
Snacka om fräckhet?
Rune,
Det är en bra poäng, men det finns en annan sida av myntet:
1. Om du har lagt till din hemsida i Googles sökmotor skulle man kunna anse att du samtycker till att din site läggs till i Googles sökmotor och ”cachas”. Det är dock inget bra, uttryckligt samtycke, eftersom Google, så vitt jag kan se, inte informerar om exakt vad som kommer att hända när man lägger till sin hemsida i deras sökmotor.
2. Du kan ta bort din hemsida från Googles sökmotor och därmed också från cachen. Jag kan därför inte hålla med om att Google är fräcka.
3. Det är också, som jag förstår det, möjlig att instruera Googles robotar att inte cacha sidan. Detta kräver dock vissa datorrelaterade kunskaper.
4. TPB har en uttalad policy att inte ta bort något material från sajten, till skillnad från Google.
Jens,
Man behöver inte lägga till sin site i Google för att Google skall indexera den. Enda anledningen att göra det är att det går lite fortare att uppmärksamma Google på din sidas existens första gången efter att den skapas.
Så länge som din sida länkas till från någon annan sida så kommer Google dock alltid att hitta den förr eller senare.
Att sedan instruera Googles spindel att inte ta med sidan går naturligtvis utmärkt, men observera: Det är ett ”opt-out”-system.
Angående din sista punkt: Google skulle heller aldrig gå med på att ta bort någonting om Google varit baserat i ett mer demokratiskt land, dvs om de inte varit tvungna. Googles uttalade mål är att samla allt mänskligt vetande, och censur hjälper dem inte i denna strävan.
Tack för en intressant artikel och en intressant diskussion. Jag lär återkomma till din Blog. ”Slaget mot fildelarna” är naturligtvis redan förlorat för den traditionella mediaindustrin, främst därför att man bemötte den viktigaste resursen, människorna, med piskan snarare än moroten. Man har helt enkelt inte insett att den akademiska världen, västvärldens militär, och en hel generation ungdomar redan för tio år sedan tillgodogjort sig kunskaper och byggt nätverk som mediaindustrin inte förmår stoppa. Inte en med nya lagar, som för övrigt snarast ger intrycket av desperation.
Datasäkerhet är väldigt komplext är det är förhållandevis få människor som äger förmågan att undgå att få sin trafik och sin IP-adress avslöjad om någon med stor datorkraft och goda kunskaper finner anledning att avlyssna trafiken. Sekretesstiden torde röra sig om minuter, timmar, eller dagar, snarare än månader eller år.
En sofistikerad teknik för att spionera på folk är sk rootkits. Om man som exempelvis som Sony, installerar rootkits på folks datorer torde man enkelt kunna avlyssna tangentbord och annan hårdvara eller genomsöka lagringsutrymme oavsett om man krypterar sin trafik eller ej. Med rootkits kan man både spionera på folk och förstöra bevisen vad gäller dataintrång om man skulle finna det lämpligt. Det är med stor spänning jag följer hur långt mediaindustrin är benägen att gå för att försvara sina ekonomiska intressen.
Ja, men nu är det så att man inte behöver göra ett smack för att google ska kopiera och indexera ens site, något som är deras affärsidé och något som dom tjänar pengar på.
Med andra ord så kan man säga att google’s affärsidé är att tjäna pengar på andras arbete. Jag har inget emot detta, men du ser kanske parallellerna?