Efter en kort visit i Uppsala sitter jag nu i en grå huvudstad och börjar motvilligt inse att sommaren lider mot sitt slut. På söndag återvänder jag till lärdomsstaden i norr och på onsdag nästa vecka tar skolan åter vid. Denna termin blir det emellertid inte juridik för min del, utan retorik. Från jurist till humanist. Men endast för en termin. Kanske tur det.
Och jag kan inte undgå att sitta här och se tillbaka på de elva veckor som snart passerat. Vart tog tiden vägen egentligen? Det känns som det var igår jag lämnande in den sista tentan på den juridiska grundutbildningen. Men jag ska inte klaga – det har varit en bra sommar.
Jag har hunnit med att vara ekonom i fem veckor, fira midsommar med nära vänner på Ingarö, en oförglömlig resa till Göteborg, en ovanligt blöt grillfest (det finns en anledning till att den är årlig) och dessutom fått några veckors semester.
Midsommar på Ingarö var riktigt speciellt. Jag måste sett ut som urtypen av storstadsbo när jag inte utan besvär släpade min tunga resväska över gräsmattan till min väns sommarställe klädd i blå skjorta och kavaj. Det blev en fantastiskt dag med midsommarbuffé och grillning på kvällen. Dessutom lyckades jag vinna femkampen, vilket åtminstone för mig är fullkomligt oförklarligt.
Det andra som jag kommer att minnas bestämt från denna sommar var resan till Göteborg med Lisebergsbesök och Bruce Springsteen-konsert på Ullevi. Efter en dag på Liseberg var jag helt slut över att trotsa varje mänsklig instinkt som sa till mig att hållfastheten i anordningarna var diskutabel och höjden alldeles för mycket.
Kvällens konsert kan inte emellertid inte beskrivas som annat än fullkomligt magisk. Jag har inte tidigare varit på konsert på Ullevi och vi satt långt uppe på den högra läktaren, vilket fick mig att hålla fast i stolen ett bra tag innan jag vande mig vid avståndet.
Men Bruce rockade praktiskt taget sönder arenan och trots att jag knappt lyssnat på mer än en handfull låtar av bossen ryktes jag med och försökte sjunga med där det passade. I alla fall mer eller mindre. Jag längtar tills U2 kommer tillbaka till Sverige.
Från denna sommar kommer jag även att minnas det oväntade mötet med den amerikanska advokaten på en båt från en dagsutflykt på Drottningholm. Det blev ett trevligt samtal där han berättade att han för närvarande arbetade som bolagsjurist på ett stort läkemedelsföretag och pendlade mellan London och New York, där han arbetat som advokat i många år. Han var genuint trevlig och pratglad; typiskt osvenskt, men befriande på något sätt.
Och nu efter några veckors ledighet i ett regntungt Sverige närmar sig då sommaren sitt slut. Men min korta visit i studenternas stad fick mig att inse att jag längtar tillbaka till livet som student, till överstrykningspennor och kurslitteratur. Och framför allt att återse alla vänner.
Sommarens slut. Hösten annalkar. Gott så.
0 svar till “Sommarens slut”