Söndagseftermiddag. Slutet på ytterligare en vecka. En händelserik vecka ska tilläggas. Jag upphör inte att ständigt förvånas över hur fort dagarna försvinner. Rätt var det är så har ännu en vecka passerat. På gott och ont. Och en söndag som denna kan man ta tillfället i akt att blicka tillbaka på veckan som gått.
Veckan inleddes intensivt med såväl basgruppsmöte som styrelsemöte. Jag kände mig trött och sliten när jag traskade hem från Jontes stuga efter nio i måndags. Veckan kunde ha börjat bättre var min tanke när jag styrde stegen genom Engelska parken.
I tisdags hade jag det sista retorikseminariet i grundkursen. Det kändes en smula surrealistiskt att sitta i klassrummet och konstatera att jag snart läst retorik en halv termin. Som sagt; veckorna försvinner. Och vore det inte för en annalkande tentamen hade jag kanske inte märkt någon skillnad.
På tisdagskvällen var jag även på ett möte med JF:s revisorer tillsammans med fröken ordförande och skattmästaren. Det gick alldeles utmärkt. Till och med över förväntan. Det är skönt att veta att det mesta står rätt till, i synnerhet när man sitter i styrelsen och har straffansvar för eventuella oegentligheter.
Onsdagen kom sedan att präglas av flera timmars inläsning av retorisk terminologi på biblioteket. Efter många timmar i böckernas sällskap traskade jag sedan hem, lämnade mina saker, och vände sedan för att gå och handla. Några av mina vänner och jag hade nämligen planerat en kväll med hemlagade hamburgare med alla tillbehör man kan tänka sig. Och vin. Det blev en riktigt trevlig kväll, vilket jag smärtsamt blev varse när jag vaknade dagen efter.
Såväl torsdag som fredag försvann i intet. Och idag är det återigen dagen efter. Igår arrangerade nämligen min vän Johannes och jag en av våra återkommande middagar på Jontes stuga. Denna gång med maffia-tema. Och vilken tillställning! Vi hade dukat upp ett långbord med vit duk och ljusstakar. Elegant, minst sagt.
Kvällen till ära begick jag dessutom ett stilbrott genom att ta på mig en vit slips. Det passade temat övertygade jag mig själv om. Livets svåra val. Lika väl som kläderna gör mannen, gör även stilen mannen, menade jag. Och kvällen befogade ett stilbrott – det går dessutom inte att komma undan att vit slips kan vara riktigt snyggt. Synd att det enligt etikettreglerna endast lämpar sig till begravning. Egentligen.
På menyn stod italiensk bruschetta med egenhändigt gjort pesto och tomat och mozarella till förrätt. Till huvudrätt blev det min italienska kycklingpasta med soltorkade tomater och färsk spenat. Panacotta och gino, dvs. varm fruktsallad med vit choklad avslutade middagen. Själv var jag alldeles för uppe i varv efter all matlagning att jag inte riktigt kunde njuta, men jag tror gästerna uppskattade matlagningen. Och det måste vara huvudsaken.
Och idag var det tillbaka till verkligheten. Tentan i retorik närmar sig med en oroväckande hastighet. Dagen har således tillbringats med ett något trögt huvud i böckerna. Det stillar åtminstone det dåliga samvetet försöker jag övertala mig själv. Mer eller mindre framgångsrikt ska kanske tilläggas.
Söndag. Slutet på veckan. Men också slutet på början. Av denna termin. Tillbaka till kurslitteraturen.