Året är 1861. I den lilla staden Lavilledieu, belägen i södra Frankrike, bor Hervé Joncour med sin hustru Hélène. För att tjäna sitt uppehälle handlar Hervé Joncour med silkesmaskar. Varje år beger han sig på långväga expeditioner till bland annat Afrika för att köpa silkesmaskägg, sedan de europeiska odlingarna drabbats av farsot.
Snart sprider sig emellertid epidemin och vetenskapen står handfallen inför orsakerna till sjukdomen. För att finna friska silkesmaskägg måste Hervé Joncour således bege sig till Japan; ett örike som i decennier vägrat kontakt med omvärlden och som sägs spinna det vackraste silket i världen.
Väl i Japan möter han en kvinna. De talar aldrig med varandra och han kan inte läsa det meddelande hon lämnar honom, men Hervé Joncour är besatt. Föga visste han att resan till världens ände skulle förändra hans liv.
Silke är den italienska författaren Alessandro Bariccos fjärde roman. I denna bok skildrar han en mans sällsamma liv i all dess enkelhet, samtidigt som det är en berättelse om längtan, besatthet och kärlekens komplexitet.
Trots bokens ringa längd har den 65 kapitel, vilket är ett intressant drag från författarens sida. Det är som att Baricco avsiktligt vill att läsaren ska stanna upp och låta orden sjunka in, innan nästa scen skildras. Klart är att det skapar en behaglig läsupplevelse och en berättarton som jag inte upplevt hos någon annan författare.
Formen passar även väl till Bariccos närmast poetiska språk. Baricco suddar ut gränsen mellan prosa och poesi; språket är kort, men inte korthugget, vackert i dess enkelhet och lättsamt att läsa. Samtidigt döljer språket ett färgstarkt bildspråk. På blott några ord lyckas Baricco förmedla en bild av lättaste silke och stilla sjöar i det japanska inlandet. Att översätta en bok som denna kan omöjligen ha varit en lätt uppgift.
Det är även sällan jag upplevt en bok som lämnar mycket osagt, men som genom att låta det vara osagt säger desto mer. Som läsare känner man Hervé Joncours längtan till det främmande landet och kvinnan han mötte där, utan att det faktiskt beskrivs. Man känner även hans hustru Hélènes rädsla att förlora sin make till ett annat land och till en annan kvinna. Det beskrivs aldrig, men är lika tydligt som om det skulle stå svart på vitt.
Silke kan inte beskrivas som något annat en ljuvlig vacker berättelse av sällan skådat slag, med ett slut som får en att se på boken med delvis nya ögon. Alessandro Barricco har lyckats väva en historia lika skimrande som finaste silke.