Jag sitter denna lördageftermiddag, påtagligt trött, men belåten. Ibland är livet vackert, även om man har huvudvärk. Igår var det avslutningen på recceveckan för juristerna med en Uppsalasittning i dess rätta bemärkelse. Igår kväll var det nämligen Reccegasquen.
Jag är övertygad om att det åtminstone är tre saker man kommer att komma ihåg från sin tid i Uppsala. Det första är de otaliga timmarna av slit framför kurslitteraturen. Det andra är alla sina underbara vänner man fått under studietiden; vänner för livet tveklöst. Det tredje är de fantastiska festerna. Och igår kväll var just det; fantastisk.
Jag har under mina tre år i Uppsala gått på en hel del fantastiska sittningar, men igår kväll tillhör en av de främsta. Kvällen till ära var jag dessutom klädd i min nya gråa kostym, vilket var något nytt för mig; jag som alltid har svart kostym på sittningar. Vidare hade jag blå skjorta och inte vit. Inte lika formell och lite ledigare, intalade jag mig.
Det bjöds givetvis på trerätters middag. Jag har inte tidigare varit på en sittning på V-dala nation och jag kan inte annat än säga att jag är imponerad av såväl maten som lokalen och personalen. Min servicemätare är om jag får te till efterrätten. Och det fick jag. Helt klart nöjd. Kladdkakan gjorde inte saken sämre. Inte heller det trevliga sällskapet vid JF-bordet.
Kvällens underhållning var också utan dess like; de olika reccegrupperna som gått till final bjöd på olika spex och salen fullkomligt bubblade av entusiasm och skratt. VM-laget vann efter en mycket jämn kamp, men det är svårt att inte charma publiken och domarna när man uppträder till ”När vi gräver guld i USA”.
När middagen var över dukades borden bort och gjorde utrymme för ett stort dansgolv och det var ett tag sedan jag haft så roligt på dansgolvet. En speciell rödhårig flicka förgyllde min kväll. Och att hon kunde dansa.
Efter att V-dala nation stängt och efter mer dans på en efterfest hos en vän följde jag henne till hennes dörr och sa god natt till flickan, för att sedan traskade hem igenom ett mörkt och öde Uppsala klockan halv fem på morgonen. Precis då kunde man se en tillstymmelse till att himlen började ljusna i horisonten. Med ett leende traskade jag förbi Carolina Rediviva och försökte dra mig till minnes när jag senast gick hem så här sent. Svaret undviker mig fortfarande.
Och denna lördag har tillbringats i sängen, framför The Notebook. Dessutom har skolan tagit vid på allvar i veckan. Tills på måndag måste jag göra en retorisk analys av en debattartikel och tills på torsdag har jag en skriftlig pathosargumentation att lämna in.
Men just idag kommer jag inte oroa mig över det, utan stillsamt sjunka ner framför ytterligare en film. Ibland är livet vackert, även om man har huvudvärk. Igår var en kväll jag länge kommer att minnas…
0 svar till “Reccegasque”