Daniel Craig är tillbaka i rollen som James Bond. Efter ha blivit förrådd av sin älskade Vesper ger sig Bond ut på en jakt efter hämnd och sanningen. Snart visar det sig att den organisation som övade utpressning mot Vesper är mer komplex, omfattande och farlig än MI6 först misstänkt. Men kan Bond fokusera på uppdraget och inte förblindas av sitt hämndbegär?
Quantum of Solace tar vid omedelbart efter att Casino Royale slutar. Att därmed ha sett den föregående filmen kanske inte är en nödvändig förutsättning, men underlättar onekligen. Själv hade jag trots det lite svårt att hänga med i de olika svängarna. Och det säger en del om Quantum of Solace som film.
Som actionfilm betraktat infriar Quantum Solace de höga förhoppningarna. Som Bond-film betraktat, tyvärr inte. Den intelligenta dialogen från Casino Royale är som bortblåst. Istället staplas actionsekvenser på rad med avbrott för någon ledtråd som för Bond vidare i sin jakt. Borta är elegansen från föregångaren. Borta är överblicken. Istället blir det ryckigt och osammanhängande. Och så fortgår det i en timme och 45 minuter.
När Casino Royale gick upp på biograferna blev jag positivt överraskad över hur filmskaparna lyckats nyskapa Bond-konceptet. Quantum of Solace fortsätter på samma inslagna bana och Daniel Craig i rollen som Bond kunde inte kännas mer rätt. Denna gång är han lite mer sliten, ännu råare, men också mer rutinerad. Judi Dench som M är utmärkt och Kurylenko som en annorlunda Bond-brud är ett intressant inslag, men det räcker inte.
Jag kan heller inte undgå att notera att den närmast obligatoriska och klassiska repliken: ”Bond, James Bond”, lyser med sin frånvaro i filmen. Det är en detalj förvisso, men det är också utmärkande för filmen som helhet – de små detaljerna som gör en Bond-film till just en Bond-film saknas. Och det kan knappast vara ett gott betyg.
Filmens betyg: 3/5 – Quantum of Solace är tveklöst en av årets bästa actionfilmer. Men av en Bond-film förväntar jag mig dessvärre mycket mer. Att hoppas att denna film skulle bli årets film var tyvärr att hoppas på för mycket.
Quantum of Solace kändes mer som en samling actionscener staplade på varandra än en sammanhängande film, vilket är en aning märkligt med tanke på vad regissören gjort tidigare (Monster’s ball, The Kite Runner). Det är även uppenbart att de har sneglat på Bourne-trilogin, och det lite väl mycket. Resultatet blev en sämre kopia.
Daniel Craig är dock fantastisk som Bond, men det skulle vara roligt att höra honom säga ”Bond, James Bond” eller varför inte ”shaken, not stirred” någon gång.
Nästa film kanske blir bättre…
Visst har Forster sneglat på Bourne och resultatet, blir som du skriver, en sämre kopia. Tyvärr. Mer dialog, mer Bond-klichéer och mer one-liners, tack.
Eftersom The Dark Knight kom ut i år så kan det inte komma en bättre film i actiongenren… Sorry Bond. Sorry alla.
Jag instämmer Fredrik! Jag hade förhoppningen att Quantum of Solace skulle överträffa The Dark Knight. Det var uppenbarligen att hoppas på för mycket.
Nu har jag ju inte sett Quantum of Solace än, men den gjordes visst under rätt trista förhållanden (manusstrejk och sådant) vilket förmodligen bidragit till att den inte når lika långt som Casino Royale. Jag var positivt överraskad av Casino Royale (eftersom jag inte är ett Bond-fan) men är inte lika sugen på Quantum of Solace. Lär väl se den någon gång.
Quantum of Solace är min favorit Bond hittills. Men då gillar jag normalt inte bondfilmerna….
De två sista är de två första jag gillat. Däremot älskade jag speciellt första Borne filmen. Med andra ord lär ju en del bondfans blivit besvikna. Det hindrar dock inte mig från att tycka att Quantum of Solace var fantastisk.