Tisdag. Kyrktornen avtecknar sig mot en grå himmel denna novemberdag. Det är kyligt. Jag sitter i mitt lilla studentrum och värmer mig en kopp te och försöker koncentrera mig på texten som ligger framför mig. Men tankarna vill hellre vandra iväg.
De vandrar iväg till alla saker jag bör göra, till alla saker jag måste göra. Ibland finns det dagar när man önskat att man kunde stanna tiden. Vakna upp dagen därefter och se samma datum i kalendern. En ny morgondag, så att säga.
Tankarna vandrar iväg till helgens lyckade Halloween-fest som jag var med och arrangerade. Rökmaskinen vi hade lånat för ändamålet blev en riktig succé! Och när man rörde sig i den lilla lokalen fylld med dimma och stearinljus infann sig definitivt de kalla kårarna.
Långbordet hade vi dukat med tidningspapper och röd målarfärg för att ge mindre trevliga associationer. Som lite lättare förtäring bjöd vi på en enkel pastasallad och till efterrätt kladdkaka. Enkelt förvisso, men icke desto mindre uppskattat. Att sedan efter flera timmars dansande traska hem genom Uppsalas gamla kyrkogård, omgiven av ett hav av gravljus, var mycket vackert.
Och även om det är tisdag får jag känslan av att jag inte lämnat måndagen efter mig ännu. Trots det tickar tiden obönhörligt vidare, vare sig jag vill det eller inte. Två intensiva veckor tar nu vid. Det mesta är emellertid självförvållat.
I morgon ska jag pröva mina vingar som affärsjurist för en dag, då en advokatbyrå arrangerar en casetävling för juriststudenterna. Det ser jag verkligen fram emot och i synnerhet hotellfrukosten som byrån bjuder på. På fredag är det juristgasquen och sedan på lördag bär det av mot huvudstaden. Nästa vecka går också juristernas arbetsmarknadsdag av stapeln. Utöver det har jag några artiklar att skriva.
I jämförelse med dagarna som kommer är tystnaden i mitt lilla studentrum, där jag sitter med min tekopp och plitar ner dessa ord, slående. En novemberdag, lugnet före stormen. Nåväl, tillbaka till min text.