Måndag. Och tillbaka i Uppsala efter några trevliga dagar hos min vän Fredrik i Köpenhamn. Skönt att koppla bort livet som student för ett tag. Det var i torsdags som jag tog flyget ner till den danska huvudstaden. Tredje gången i mitt liv som jag flög, så givetvis var jag en smula nervös.
Nervositeten utbyttes emellertid snart i förtjusning när jag genom fönstret kunde se hur vi planet lämnande marken och satte kurs mot Danmark. Fredrik mötte sedan upp mig på flygplatsen i Kastrup och vi tog tunnelbanan hem till honom och kollegiet han bor i. Bekant givetvis, men samtidigt besynnerligt främmande.
Men jag kan liksom jag konstaterade förra året återigen konstatera att danska är omöjligt att förstå. Omöjligt. Det är bara en ström av ord och avsaknad av såväl konsonanter som sammanhang. Dagarna präglades således av väsentliga kommunikationsproblem. Engelska fungerade givetvis bra, men att inte ens förstå hälften av vad danskarna säger kan bli en smula komiskt när man gissar hälften och därmed ofta gissar fel.
På fredagen skulle Fredrik introducera mig till konceptet fredagsbar. Medicinarna har nämligen varje fredag en bar öppen från tolv på dagen till fem på eftermiddagen, men denna fredag hade de öppet extra länge – från tolv till tolv. Efter att ha köat i någon timme kom vi in till stället runt fyra. Lokalen var inte helt olikt en nation, kanske inte lika anrik, men stämningen var åtminstone densamma.
Vi beställde in lite att dricka och mötte upp med några av Fredriks vänner, som verkligen ansträngde sig för att tala svenska. Uppskattas. Vid sexsnåret öppnade dansgolvet. Och att danska flickor kan dansa! Nära nog utan hämningar. Dessutom är danska flickor minst lika söta som de svenska.
Efter flera timmars dans och ett inte helt oansenligt intag av alkoholhaltiga drycker traskade vi vidare och hamnade till slut på baren ”Gefährlich”. Där träffade vi några av Fredriks svenska vänner och tog en sista drink innan vi styrde stegen hemåt till kollegiet. Trötta, men nöjda.
Efter att ha sovit bort halva förmiddagen på lördagen vaknade vi upp och konstaterade att det var kanelbullens dag. Efter att inhandlat nödvändiga ingredienser bakade vi således bullar och sedan även svensk husmanskost i form av hemmagjorda köttbullar och potatismos. Fantastiskt gott. Och ytterst svenskt. iPod:en spelade dessutom Tomas Ledin, vilket fick danskarna att snegla lite förundrat på oss.
Därefter tog Fredrik med mig till det som uppenbarligen ska vara det främsta innestället i Köpenhamn – Ruby Bar. Den kritstrecksrandiga kostymen var givetvis på. Dessutom fick vi med en av Fredriks danska korridorsvänner – en söt liten asiatisk tjej med långt svart hår.
Ruby Bar var häftigt och drinkarna underbart goda. Men också till priset av omkring 100 danska kronor, vilket är nära nog 150 svenska kronor. Exklusive växlingsavgiften. Efter några drinkar och trevligt socialiserande, i den mån det gick att förstå danska det vill säga, åkte vi sedan hem igen. Kontrasten mot föregående natt var slående.
Regnet föll sedan över Köpenhamn när vi vaknade på söndagen. Det blev således naturligt med en lugn dag och film innan han följde mig till Kastrup. Efter att planet blivit något försenat landade jag sedan klockan nio på Arlanda. Svensk mark under fötterna. Och även om jag hade haft en fantastiskt helg var det ändå med lite lättnad jag var tillbaka i ett påtagligt kyligare Sverige.
Efter att ha lyckats navigera genom ett öde Arlanda tog jag tåget hem mot studenternas stad. Och snart kunde jag skymta det upplysta slottet i horisonten och sedan de två kyrktornen. Hemma. Tillbaka till verkligheten och tillbaka till livet som student.