Lediga dagar, gråa med regn, passerar. Det är nästan så att man får höstkänslor. Det gör mig inget. Även om det är en smula ironiskt att de varma dagarna med strålande solsken bestämde sig för att upphöra samma dag som jag fick lite ledighet.
Det har nu gått en vecka sedan sedan jag lämnade den lilla ekonomiavdelningen. Och ett par veckors ledighet innan skolan åter tar vid är minst sagt välbehövligt. Just nu befinner jag hos min far min i Kumla. Världens ände. Stillsamt och lugnt är det i alla fall.
Jag sysselsätter mig mest med att läsa skönlitteratur (Ender’s Game), se på filmer (Sin City, Blade Runner) jag länge velat se, men varken haft tid eller försummat att se, skriva artiklar till Press Judicata, samt besöka släktingar som jag inte sett på ett år. Tiden går fort. Nästan skrämmande fort. Alla är vi upptagna med våra egna liv och rätt vad det är så har ytterligare ett år passerat.
Om en vecka återvänder jag också till studenternas stad – det ska bli ett skönt återseende. De välbekanta kyrkotornen och det rosa slottet. Om jag redan skaffat mig en romantiserad bild av studentlivet och Uppsala? Absolut! Ett slags studentsyndrom antar jag.
Jag tar ytterligare en klunk av teet. Earl Grey, med lite honung. Som alltid. Nu ska jag återvända till min bok.