Juristbal

Vad är en bal på nation? Tråkig, trist? Nej, alldeles, alldeles underbar. Igår var det nämligen den årliga juristbalen. Stockholms nation fylldes av vackra flickor i långklänningar och herrar klädda i frack. Och jag kan redan så här inledningsvis konstatera att bal i studenternas stad inte kan beskrivas som annat än sagolikt.

Detta år hade jag dessutom en date med mig till balen. Men det var inte min förtjänst, utan min vän Johannes hade frågat några flickor i hans retorikgrupp om det ville gå på bal. Juristbal, tillade han. Och de tackade ja. Troligen visste de inte riktigt vad de gett sig in på.

Senare samma dag ringde Johannes upp mig och sa rent ut att jag hade en date till balen och skickade sedan hennes nummer. Det är ingen underdrift att säga att det var ett av de mest besynnerliga samtalen jag fått på länge. Dessutom blev jag lite nervös. Men givetvis även nyfiken.

Jag tog mig till mods dagen efter och ringde upp henne och hon tyckte nog att situationen var lika underlig som jag. Hon verkade också vara lika entusiastisk som jag, vilket var en smula betryggande. Hennes vän skulle gå med en annan vän till mig, Patrick.

Följaktligen stod Patrick och jag igår på V-dala nation där fördrinken inför balen serverades och väntade på att flickorna skulle anlända. Jag lugnade nerverna med mousserande vin. En halvtimme efter att jag anlänt kom de, söta som få, och efter en del småprat styrde vi sedan stegen mot Stockholms nation, där vi minglade runt lite innan dörrarna slogs upp till den stora festsalen, där borden stod uppdukade.

Sittningen blev en fantastisk föreställning. Även om det blev en maratonsittning på nära nog fem och en halv timme. Maten smakade bra, i synnerhet efterrätten i form av limecheesecake. Kvällens höjdpunkter var annars, förutom den förtjusande bordsdamen, de två studenttalen och avtackningen av Juridiska föreningens inspektör tillika justitieråd i Högsta domstolen Torgny Håstad.

Traditionsenligt brukar studenttalen vara ett tal till mannen och ett till kvinnan. Men denna kväll blev det inte riktigt så. Talet till kvinnan blev istället talet till Juridiska biblioteket, vilket var fantastiskt roligt. Talet till mannen blev talet till lagboken i romantiserad form. Sanslöst roligt. Inte minst när talaren utbrister att det är hos denna hon hämtar ”stöd” och tröst. Jurister är en smula insnöade, det är svårt att förneka.

Kvällen präglades annars av avtackningen av Håstad. Vi hade beställt knappar med texten ”Jag älskar Håstad” och till avtackningscermonin hade vi köpt honom ett pingisbord, vilket han verkade bli väldigt förtjust över. Han har nämligen enligt egen utsago inventerat Högsta domstolen efter ett ställe att ha ett pingisbord. Han ville ju inte vara sämre än Justitiekanslern menade han. Senare under kvällen utmanade han även studenterna på några matcher – onekligen en succé.

Efter maratonsittningen blev det styrdans till liveband. Är det bal på nation så är det. Följaktligen svängde jag om med såväl bordsdam som min vän Patrick på dansgolvet. Jag hann även dansa några steg med fröken ordförande. Efter närmare tre timmars dans stängde nationen och vi begav oss till efterfesten på Juridiska föreningens stuga Jontes där vi snabbt körde igång Schlager-CD:n och skrek oss hesa.

Omkring tre tackade jag min bordsdam för en fantastisk kväll och önskade god natt. Jag traskade sedan; med värkande fötter, påtagligt trött, men med ett leende på läpparna, hem i Uppsalanatten. Bal i studenternas stad är onekligen sagolikt.