Intensiva dagar passerar. Jag sitter i ljuset från min skrivbordslampa denna tisdagskväll och plitar ner dessa ord. En smula trött. Behaglig musik strömmar från högtalarna. På något besynnerligt vis känner jag mig såväl tillfreds som på språng. Jag försöker stanna upp, reflektera och koncentrera mig på nuet. Men tankarna rusar istället vidare och återvänder till de senaste händelserika dagarna.
I fredags gick årets juristgasque av stapeln på V-dala nation. Temat var tusen och natt. Borden var klädda i rött och matlagningen gick på arabiskt tema. Efter några glas vin lyckades jag övertyga samtliga kring mitt bord att stämma upp i Disney-sång. Mycket trevligt.
När väl borden var undandukade gjordes plats för två dansgolv, varav det ena hade ett liveband. Vilket alltid, åtminstone enligt min mening, brukar vara en succé. Själv hade jag i alla fall mycket roligt, så roligt att till och med sångaren berömde mig för min dansuppvisning. När klockan slog kvart i två traskade jag hem, nöjd och påtagligt trött, samtidigt som regnet föll från en gråsvart himmel.
Att jag hade haft en fantastisk kväll kvällen innan blev jag mycket varse om när jag vaknade upp på lördagsmorgonen, trött i huvudet och med insikten att jag var tvungen att ta mig upp ur sängen för att ta mig till tåget till huvudstaden.
Jag hade nämligen lovat att åka hem till helgen för att få se på det nya huset. Och jag måste erkänna att det kändes en smula besynnerligt att stå där i en nybyggd villa och träffa sin familj – jag var på besök, jag var inte hemma var tanken som slog mig.
På söndagen sedan hade jag blivit hembjuden till en tjej från min basgrupp från föregående termin. Hon hade lovat att bjuda på riktig kinesisk kokkonst. Och vilken mat! Dessutom hade hon bjudit hem några av sina vänner från Handelshögskolan. Att handelsstudenter är ett säreget släkte fick jag snabbt bekräftat för mig.
Det blev mycket samtalande om skolans lokaler och att de hade haft en Porsche på sin inspark. Trevligt var det i alla fall, även om jag hade föredragit ett och annat juristskämt för att lätta upp stämningen, men efter ett oskälighetskämt från min sida insåg jag att det kanske inte var riktigt rätt forum.
Väl hemma på söndagskvällen var jag besynnerligt pigg och fick för mig att tvätta veckans skjortor var ypperlig idé. Klockan slog halv tolv när jag styrde stegen mot tvättstugan. Några timmar och sex nytvättade skjortor senare gick jag i alla fall till sängs.
Och igår var det karriärcentrum nere på nya Juridicum. På dagen närvarade jag på en lunchföreläsning med en simulerad intervju och på kvällen var det mingelkväll med mingelskola. Det kändes minst sagt en smula konstlat att få instruktioner om hur man ska mingla på bästa sätt – när jag väl fått en fördrink ligger det så att säga i farans riktning att jag råkar samtalar med folk.
Tisdagsförmiddagen tillbringade jag med att gå runt i cirklar i mitt lilla studentrum för att öva in mitt tal om personlig integritet. Jag fortsätter att profilera mig som juristen i retorikgruppen. Och med dylika ämnesval är det knappast en svår uppgift.
Talet gick bra. Med slips, skjorta och kavaj, samt ett lugnt uppträdande gjorde jag nog ett gott intryck som jurist. Troligen lite väl gott när klasskamraterna efteråt inte hade alltför mycket att kommentera. Om det är en bra sak eller inte är svårt att svara på.
Och då är jag tillbaka där jag började. Denna tisdagskväll lider mot sitt slut. Dagarna försvinner innan jag ens försökt att fånga dem. Tankarna rusar vidare och jag med dem. Jag försöker fånga det flyktiga nuet, men utan framgång. I morgon är det en ny dag.