Den senaste tiden har jag suttit fast framför tv-serien Firefly. Hur FOX kunde besluta att efter blott en säsong lägga ner serien är för mig fullkomligt oförståeligt. Firefly är helt klart en de bättre science fiction-serierna jag sett.
Om nu Firefly kan anses utgöra science fiction. Rymdwestern är nog en mer lämplig beskrivning. Oavsett hur man vill definiera serien är Firefly ett trevligt och nyskapande tillskott till genren. Mannen bakom serien är Joss Whedon, som tidigare skapat bland annat Buffy the Vampire Slayer.
Innan jag upptäckte Firefly hade jag sett filmen Serenity som är baserad på serien och även om jag gillade den så fick jag intrycket att något saknades. Nu när jag har sett serien hamnar filmen i ny dager. Det är tydligt att Whedon vill knyta ihop de lösa trådarna och ge de svar han aldrig hann ge och det gör han på ett utmärkt sett. Trots det är det en smula bitterljuvt när eftertexterna rullar in.
Firefly utspelar sig 2517 efter att mänskligheten lämnat jorden och koloniserat ett otal planeter i galaxen. Malcom ”Mal” Reynolds är kapten ombord det Firefly-klassade rymdskeppet Serenity och han är beredd att ta vilka jobb som som helt, såväl lagliga som olagliga och allt däremellan för att överleva. Samtidigt försöker de hålla sig undan Alliansen, en totalitära regim som styr stora delar av galaxen.
Den centrala berättelsen i såväl serien som i filmen är den 17-åriga telepatiska flickan River. När Serenitys besättning hjälper hennes bror Simon att frita henne från Alliansens grepp innebär det mer bekymmer och sedermera avslöjande av en mörk och fruktansvärd hemlighet som Alliansen till varje pris vill hemlighålla.
Det som utmärker Firefly är främst dialogen med kvicka kommentarer och humorblandat allvar, samt de starka karaktärerna, som visserligen till en början ter sig som arketyper, men som i serien får djup och egenheter som skiljer dem åt.
Såväl serien är visuellt slående, och även om CGI-effekterna på senare tid blivit ännu snyggare på senare tid är stridsscenerna intensiva och rymdflygningarna spektakulära. Kort sagt; de är välgjorda, utan att alltför mycket överskugga handlingen.
Men det som framför allt utmärker serien är omtanken – det är tydligt att Firefly beyder mycket för Joss Whedon och det syns i varje filmruta och i varje replik:
When ”Firefly” was cancelled, my heart got broke. Sounds a bit much, but it changed me. #
Trots seriens korta levnadstid och av de få avsnitten som sändes kan jag inte annat än konstatera att Firefly en av de bästa science fiction-serierna jag sett. Visst Firefly har inte samma kittlande psykologiska inslag som Battlestar Galactica eller ställer moraliska spörsmål på sin spets som i Star Trek, men kompenserar det gott och väl med sin briljanta humor och stil.
Om du sett inte Firefly eller filmen Serenity råder jag dig att göra det omedelbart. I den ordningen också.
Firefly är framför allt bättre för att skådespeleriet och manuset är så sabla bra. Jag håller helt med om att beslutet att lägga ner denna konstnärliga triumf var obegripligt. Stor synd och skam.
Jag håller med – manuset och framför allt dialogen i serien är sanslöst bra.