Men även om det rått en viss tystnad här betyder det inte att jag varit sysslolös. Snarare tvärtom. Sedan jag senast plitade ner några meningar här har jag exempelvis hunnit tentera kursen i internationell företagsbeskattning, återuppleva 90-talet och dansat tills benen tröttnat på P3-gasquen som gick av stapeln föregående helg.

Jag har således lämnat skatterättens klara, men visserligen komplicerade, domäner till förmån för arbetsrätten och en vokabulär bestående av stridsåtgärder, blockader och uppsägningar. Onekligen spännande. Jag ser ser dessutom fram emot morgondagen, då vår kurs ska närvara på huvudförhandlingen i slutetappen i slutetappen av det välkända Laval-målet. Det är skadeståndsfrågan till följd av den otillåtna blockaden som ska upp till prövning. Och givetvis blir det röd slips till huvudförhandlingen. Är man i Arbetsdomstolen så är man.

Att få återuppleva 90-talet var också på många sätt spännande. Det var några vänner som hade samlat festeliten, som de så passande uttryckte det under temat 90-tal. Själv kom jag således klädd i munktröja och mittbena. Det förstnämnda vet jag inte om man kan säga är utpräglat 90-tal, men blotta faktumet att jag dök upp i en munktröja och inte skjorta och kavaj var nog tillräckligt för att skapa uppmärksamhet.

Föregående helg var även den festlig. Den årliga P3-gasquen, då ekonomer, jurister och läkare samlas för en stor sittning i syfte att utbyta pikar och umgås över kursgränserna, gick nämligen av stapeln. På Jontes hade emellertid några vänner arrangerat en alternativ sittning med sushi, tal och vin. En utmärkt kombination.

Efter en mycket trevlig alternativ sittning och möjligen något för få bitar sushi i förhållande till intaget av alkohol styre flickvännen och jag stegen mot Stockholms nation för dans. Efter flera timmars inspirerade danssteg traskade vi sedan hem trötta med värkande fötter, men nöjda med kvällen.

Söndagen tillbringades sedan, fullkomligt obefogat, på biblioteket för att stilla samvetet inför den kommande veckan. Samvetet stillades möjligen, men jag kan inte påstå att jag fick så mycket gjort. Egentligen. Och det är något oklart om det är över huvudtaget tillåtet att gå till biblioteket dagen efter en av vårens största sittningar. Till mitt försvar hävdar jag att det inte var min idé.

Veckorna flyger visserligen förbi, men livet ler mot mig. Och jag ler tillbaka. Och möts samtidigt av en blond flickas glittrande gröna ögon. Ensam har jag tidigare traskat genom den lilla lärdomsstaden i norr. Men inte längre. Det är som om jag återfunnit något jag inte visste jag saknade, men som jag nu inte skulle kunna tänka mig leva utan. Lycklig vandrar jag numera genom ett vårigt Uppsala.

Således vårens ankomst. Dags att hänga in vinterrocken och ta fram vårslipsarna. Det om något måste vara ett vårtecken.

U2 spelar i bakgrunden. All I Want is You. Och tankarna rör sig omedelbart till flickan med det gyllene håret, flickan som totalt vänt upp och ner på min tillvaro. Världen ter sig onekligen en smula annorlunda.

Det är som om jag de senaste dagarna har vandrat omkring i en surrealistisk dröm. Och långsamt har drömmen flutit samman med verkligheten – omöjliga att särskilja. Inte ens den snabbt annalkande tentamen i internationell skatterätt synes oroa mig.

Den närmast obligatoriska tentaångesten lyser också, besynnerligt nog, med sin frånvaro. Den minst sagt gedigna skattelagstiftningen framstår inte längre som lika skräckinjagande. Självbedrägeri, undrar jag stilla. Möjligen. Men det är som om jag befinner mig i en helt ny värld, en värld jag inte visste fanns, än mindre kunde ana för någon månad sedan.

Jag har alltid intalat mig om att försöka leva mer i nuet. Men hopplöst misslyckats i praktiken. Studenten synes leva i framtiden, morgondagen, vad som kommer att hända. Så även jag. Men nu har jag fått ett skäl bättre än något annat att inte tänka på framtiden, utan bara vara här och nu.

Bilder passerar långsamt genom mitt medvetande. Trevlig chokladprovning på Stockholms nation. Ett snabbesök över helgen hos föräldrarna i Stockholm med italiensk middag och vin. En sagolik promenad genom universitetsparken. Utsikten över ett snötäckt Uppsala från slottet. Och en biokväll jag sent kommer att glömma.

En helt ny värld, en helt ny verklighet. Insikten sjunker långsamt in.