I morgon tar en ny termin vid. Tillbaka till paragraferna. Tillbaka till juridiken. Och tillbaka till allvaret. Även om jag har haft otroligt roligt under min termin i exil skulle jag fara med osanning om jag sa att det inte är med ett visst mått av lättnad jag återvänder till juridiska institutionen. Jag antar att det endast att konstatera att man är förlorad. Hopplöst förlorad.

Men det visste man redan. Även om man kanske inte vågat erkänna det för sig själv. Det blir onekligen uppenbart när man studerar på en annan institution för en termin. Och det kunde inte ha blivit mer tydligt när jag fick min respons från mitt sluttal i retoriken. En student hade nämligen på sin lapp skrivit som konstruktiv kritik som såväl positivt som negativt: din personlighet är jurist. Jag hade svårt att inte le inombords när jag såg det. Träffande och sannolikt lite väl sant.

I mitt avslutande tal talade jag om vänskap, sann vänskap. Som upplagt för klyschor. Och i ett visst avseende blev det säkerligen lite klyschigt. Medvetet också. Men det gick mycket bra och jag var nöjd med innehållet i talet. Troligen var det mer känsloladdat än något tal jag hållit på retoriken, troligen mer känsloladdat än något tal jag hållit över huvudtaget. Och därmed förhoppningsvis en smula överraskande för publiken.

Men även om det är med en känsla av lättnad jag inser att allvaret tar vid i morgon har jag svårt att framkalla den där känslan av genuin motivation och förväntan. Men den kanske kommer. Kanske. Återstår att se i morgon antar jag. Gäller att ta sig i skjortkragen, rätta till slipsen och åter dyka ner bland lagtext, doktrin och rättsfall. Kommer troligen att känna mig som hemma. Välbekant och tryggt.

Helgen har gått i festligheternas tecken. I fredags var det tentafest för de som just tenterat diverse fördjupningskurser och igår var jag hos en vän som hade en utflyttningsfest. Hon åker nämligen till Australien för utlandsstudier. Det blev en gemytlig och trevlig kväll. Pratglada värmländskor och argentinskt rödvin. Och ett avsked.

Själv befinner jag mig åter i valens skymningsland. Tyvärr fick jag ett negativt svar på min ansökan om utlandsstudier till Kanada. Istället hägrar de brittiska öarna. I alla fall i mina tankar. Valet är inte gjort än. Jag har tills februari på mig. Under tiden är jag upptagen med att skamlöst framhäva mig som den främsta gåvan till diverse byråer inför sommaren.

Söndagskväll. Dags att lämna det gamla bakom en, omfamna det nya och försöka att inte bli överdrivet nostalgisk. För det har varit en bra termin i exil. Nya ansikten, nya människor. Vars personligheter inte är utpräglat jurister. På gott och ont. Och retorik kan vara riktigt spännande, nästan lika spännande som grundlagsutredningar och fel i vara. Men bara nästan.