Juriststudent, bloggare, skribent och juridisk rådgivare
Onsdagskväll. Tillika februari. Känner att jag måste stanna upp. Säga några ord. Hektiska dagar passerar. Dagarna har präglats av seminarium i internationell skatterätt, nära nog ändlöst skrivande av ansökningsbrev för sommarpraktik och vånda över till synes och troligen skenbart livsavgörande val.
Med det sistnämnda avser jag den inlämnade ansökningsblanketten om utlandsstudier. Som bekant realiserades inte min dröm om Kanada. Istället ställer jag in siktet på de brittiska öarna.
Måndagskväll. En ny vecka har tagit vid. Vart den senaste veckan har tagit vägen är högst oklart. Jag har hunnit med såväl registrering som två seminarier i internationell skatterätt, en snabbvisit till Stockholm och ämbetsmannafest. Och däremellan har jag befunnit mig på samma plats jag befinner mig när jag plitar ner dessa ord; med en kopp te framför datorn.
Åter tillbaka på Juridicum. Åter tillbaka till paragraferna. Och åter tillbaka i gamla mönster. Onekligen välbekant och på något sätt tryggt. Kanske i ett visst avseende lite väl tryggt. Terminen i exil förpassas till minnet och tonar långsamt bort. Och vore det inte för att jag lärt mig en och annan retorisk term skulle jag nästan kunna tro att jag knappt varit borta.
Två veckor har förflutit med nära nog oroväckande hastighet. Sedan jag åter satte min fot i Uppsala har dagarna präglats av festligheter, avslutande seminarium i retorik och möten i vanlig ordning. Åter i studenternas stad och åter i gamla mönster.
I morgon tar en ny termin vid. Tillbaka till paragraferna. Tillbaka till juridiken. Och tillbaka till allvaret. Även om jag har haft otroligt roligt under min termin i exil skulle jag fara med osanning om jag sa att det inte är med ett visst mått av lättnad jag återvänder till juridiska institutionen. Jag antar att det endast att konstatera att man är förlorad. Hopplöst förlorad.
Senaste kommentarer
Johan, Johannes
Antonia, Patrick
Johan, Anders, Natalie, Alex
Johan, Johannes
Johan, Martin Ackerfors