U2 spelar i bakgrunden. All I Want is You. Och tankarna rör sig omedelbart till flickan med det gyllene håret, flickan som totalt vänt upp och ner på min tillvaro. Världen ter sig onekligen en smula annorlunda.

Det är som om jag de senaste dagarna har vandrat omkring i en surrealistisk dröm. Och långsamt har drömmen flutit samman med verkligheten – omöjliga att särskilja. Inte ens den snabbt annalkande tentamen i internationell skatterätt synes oroa mig.

Den närmast obligatoriska tentaångesten lyser också, besynnerligt nog, med sin frånvaro. Den minst sagt gedigna skattelagstiftningen framstår inte längre som lika skräckinjagande. Självbedrägeri, undrar jag stilla. Möjligen. Men det är som om jag befinner mig i en helt ny värld, en värld jag inte visste fanns, än mindre kunde ana för någon månad sedan.

Jag har alltid intalat mig om att försöka leva mer i nuet. Men hopplöst misslyckats i praktiken. Studenten synes leva i framtiden, morgondagen, vad som kommer att hända. Så även jag. Men nu har jag fått ett skäl bättre än något annat att inte tänka på framtiden, utan bara vara här och nu.

Bilder passerar långsamt genom mitt medvetande. Trevlig chokladprovning på Stockholms nation. Ett snabbesök över helgen hos föräldrarna i Stockholm med italiensk middag och vin. En sagolik promenad genom universitetsparken. Utsikten över ett snötäckt Uppsala från slottet. Och en biokväll jag sent kommer att glömma.

En helt ny värld, en helt ny verklighet. Insikten sjunker långsamt in.