Jag stänger ner dokumentet och drömmer mig istället bort till den föregående veckans äventyr. Drömmer mig bort till torsdagens trevliga triangel-middag. Jag och mina vänner som bor här i Triangeln hade äntligen gjort slag i saken och planerat en trerättersmiddag med vin och sällskapsspel.

Och vilken fantastisk middag! Till förrätt serverades laxsnittar med smördeg. Huvudrätten bestod av rostbiff på franskt vis tillsammans med potatisgratäng och en whiskeybaserad rosépepparsås. Underbara hjortron i likör med glass och choklad avslutade middagen. När väl tallrikarna dukats undan gjordes utrymme för sällskapsspelen.

Själv var jag en smula medioker i spelet som gick ut på att från ett ord omedelbart associera till tillhörande ord. Däremot visade jag hittills oanade kunskaper i spelet man och kvinna, där herrarna fick svara på frågor om kvinnor och tvärtom. Inte visste jag att jag hade goda kunskaper om bevattning av krukväxter och vad stinna bröst innebär.

Strax efter midnatt var det dags att traska hem. Tyvärr med insikten om att jag hade morgonseminarium dagen efter. Dessutom med ett Regeringsråd. Förutsättningarna för någon juridisk briljans hade onekligen fördunklats något av en flaska rödvin kvällen innan men seminariet gick ändå över förväntan.

Fredagskvällen skulle erbjuda sittning på Jontes. Några timmar innan det var dags att svida om till den svarta kostymen fick jag överraskande nog ett telefonsamtal från en av arrangörerna som undrade om jag kunde hålla ett tal om min kärlek till juridiken. Efter att ha stirrat en smula på de otaliga artiklar som låg framför mig och mitt halvfärdiga utkast till PM på skärmen svarade jag givetvis ja.

Och att skriva ett tal på några timmar om sin kärlek till juridiken är inte så lätt som det kanske låter. Trots viss retorisk skolning. Det blev dock i många avseenden ett klassiskt hyllningstal utformat för jurister. Således otaliga billiga ordvitsar. Och kanske en och annan tänkvärd tanke.

Det var med ett tungt huvud och insikten att jag måste fortsätta på min PM som jag vaknade upp dagen efter. Att det var självförvållat gjorde inte saken bättre. Några timmar hann jag dock skriva innan jag skulle traska över till en vän för födelsedagsfika.

Det blev en kort visit i dess rätta bemärkelse. Jag hade nämligen bestämt mig för att tillbringa lördagskvällen med en vän. Flickan med det gyllene håret. Flickan som jag inte kunnat släppa ur tankarna de senaste dagarna. Koncentrationssvårigheter vid PM-skrivandet är en mild underdrift.

Klockan närmar sig midnatt. Bono sjunger hjärtskärande i bakgrunden. Moment of Surrender. Jag traskar vidare, en smula vilsen, bland mina tankar.