Jag har försökt koncentrera mig på nuet, men ständigt misslyckats. En smula vilsen har jag traskat genom vardagen. Handlingsförlamad och rådvill. Förra lördagen tonar mer och mer bort i ett minne. Ett ljuvt sådant. Men likväl ett minne. Kanske bäst så.

Mot slutet av veckan fick jag emellertid annat att tänka på. I fredags var jag nämligen på besök på Advokatsamfundet. Två gånger dessutom. På samma dag. Först för Juridiska föreningens räkning och sedan för ett studiebesök med Projure.

Jag hade tagit tåget klockan tjugo i nio och mötte på centralstationen upp de andra ordförandena för de juridiska föreningarna. Vår fröken ordförande kunde tyvärr inte komma, varför hon istället hade skickat mig. Och det var jag glad över. De andra ordförandena visade sig vara riktigt trevliga och diskussionen vi hade med chefsjuristen på Advokatsamfundet om humanjuristens framtid kändes både viktig och intressant.

Efter samtalet med chefsjuristerna traskade vi längst Strandvägen. Solen visade sig till och med över huvudstaden. Vi slog oss sedan ner på en liten italiensk restaurang för att äta lunch. Mycket trevligt. Efter lunchen skilde jag mig från sällskapet för att återigen ta bussen tillbaka till Laboratoriegatan och det gamla tegelhuset där samfundet håller till.

Studiebesöket var mycket intressant och roligt. Två jurister tog emot oss. Den ena hade arbetat på såväl en affärsjuridisk byrå som med humanjuridik och då i synnerhet asylmål och barn. Den andra juristen skulle börja på åklagarbanan i februari.

De berättade lite om samfundets verksamhet, vad som krävs för att bli advokat och svarade mer än gärna på våra mer eller mindre välformulerade frågor. Dessutom verkade de genuint intresserade av oss och vad vi gör, vilket givetvis är roligt. Advokat är också något som jag länge drömt om att bli, så att få diskutera frågor om god advokatsed, moral och juridik var riktigt givande.

Efter studiebesöket styrde jag stegen tillbaka till centralen för att ta bussen hem till mor min för en kort visit. När jag ändå är i huvudstaden är det lika bra att hälsa på familjen, tänkte jag. Det blev också en kort visit i ordens rätta bemärkelse. Jag tog tåget hem till studenternas stad igår eftermiddag för en lugn kväll med te i min ensamhet.

Julmusiken har tystnat. Kvar sitter jag med mina tankar denna söndagsförmiddag och sista november…