Uppgifterna kan sedan användas i en civil skadeståndsprocess. Kort sagt; förslaget innebär att upphovsrättsindustrin får närmast polisiära befogenheter. Lagstiftaren prioriterar således bort skyddet för personlig integritet till förmån för upphovsrätten.

Bakgrunden till förslaget är det så kallade civilrättsliga sanktionsdirektivet (2004/48/EG) som antogs i april 2004. Direktivet syftar till att skapa en likartad nivå för det immaterialrättsliga skyddet i EU. Frågan om direktivet ålägger medlemsstaterna att föreskriva en skyldighet för internetoperatörer att lämna ut personuppgifter i tvistemål aktualiserades i en dom från EG-domstolen (C-275/06).

Den spanska upphovsrättsorganisationen Promusicae krävde med hänvisning till det civilrättsliga sanktionsdirektivet att en internetoperatör, Telefónica de España SAU, skulle lämna ut IP-adresser till personer som misstänktes syssla med illegal fildelning. Internetoperatörerna hävdade att sådana uppgifter enligt spansk lag endast fick lämnas ut i samband med förundersökning om brott, och således inte i civilrättsliga tvister.

Den spanska domstolen begärde därmed ett förhandsavgörande från EG-domstolen för att få klarhet i om det åligger medlemsstaterna att föreskriva en skyldighet för internetoperatörer att lämna ut personuppgifter i tvistemål, i syfte att skapa ett effektivt skydd för upphovsrätten.

EG-domstolens generaladvokat, Juliane Kokott, konstaterade att en sådan skyldighet skulle stå i strid med andra direktiv som skyddar den personliga integriteten, däribland det så kallade Dataskyddsdirektivet.

EG-domstolen gör dock en annan tolkning och konstaterar att det inte finns några hinder för att medlemsstaterna föreskriver att internetoperatörerna är skyldiga att lämna ut personuppgifter. Samtidigt konstaterar domstolen att sanktionsdirektivet inte heller innebär ett åliggande att föreskriva en sådan skyldighet. Den konkreta avvägningen mellan skyddet för medborgarnas personliga integritet och upphovsrätten överlämnades till medlemsstaterna.

Genom detta förslag till fildelningslag anser den svenska regeringen att en inskränkning av den personliga integriteten är befogat för att slå vakt om upphovsrätten. Ingen ifrågasätter att upphovsrättsinnehavarna bör få betalt för sitt arbete. Men svaret ligger inte i att ge upphovsrättsorganisationer närmast polisiära befogenheter. Svaret ligger inte i att jaga fildelare.

Istället bör upphovsrättsindustrin fokusera på att ta fram marknadsmässiga och konkurrenskraftiga internetbaserade tjänster för att konkurrera med fildelningen. Såväl den nystartade musiktjänsten Spotify som Apples iTunes Store är utmärkta exempel på tjänster som erbjuder konsumenter nya sätt att konsumera musik, film och tv-serier. En sak har de också gemensamt; det är varken skiv- eller filmbolag som står bakom initativen.

Upphovsrättsindustrin måste inse att slaget mot fildelningen är förlorat. Oavsett om denna fildelningslag införs och upphovsrättsinnehavare får rätt att gå till domstol för att begära ut personuppgifter kommer alltfler privatpersoner välja att kryptera sin trafik. Redan idag finns det tjänster såsom Relakks och Dold som möjliggör detta genom så kallade VPN-tunnlar.

Lösningen ligger inte i att jaga fildelare. Lösningen ligger inte i inskränka medborgarnas skydd för den personliga integriteten till förmån för upphovsrätten genom att förse upphovsrättsindustrin med polisiära befogenheter. Lösningen ligger i att hitta konkurrenskraftiga alternativ som tar mediadistributionen till det nya århundrandet.