Måndagskväll i Reading. Ny vecka, ny månad. Tiden rusar förbi och träden börjar även här tappa sina vackra löv. Den bleka novembersolen har lämnat plats åt höstmörkret och jag sitter i mitt lilla rum med en tekopp och minnena från den gångna helgen som gott sällskap. Helgen tillbringades nämligen tillsammans med flickvännen i Uppsala. Det var onekligen underbart att återse henne och studenternas stad efter fem veckors exil på de brittiska öarna.
Efter ett besök i London och en mycket intressant guidetur i parlamentet, ledd av en charmig äldre herre full av anekdoter, med Erasmus-föreningen i onsdags, skyndade jag mig hem för att packa min resväska för att sedan på torsdagseftermiddagen släpa ner den till stationen i Reading. Förväntansfullt satte jag mig på bussen mot Heathrow, planet till Sverige och flickvännen.
Fortsätt läs ‘En drömlik helg’
Förmiddag. Flickvännen har traskat iväg till skolan och jag sitter i vanlig ordning ensam hemma framför datorn. Utanför fönstret skiner solen och på gården nedanför har den stora björkens löv långsamt börjat färgas gula. Hösten är inte längre i antågande, utan här. Och jag sitter åter i Uppsala i någon form av underbart men besynnerligt limbo.
Det är underbart att vara tillbaka i studenternas stad och åter tillsammans med flickvännen, men på samma gång vet jag att i slutet av månaden tar äventyret i England vid. Det är som om jag går i en ständig väntan samtidigt som jag försöker njuta av de lediga dagarna.
Fortsätt läs ‘Tillbaka i Uppsala’
Höstmörkret fallet utanför mitt fönster. Måndag. Och ytterligare en ny vecka. Dagarna försvinner i olika göromål, möten och engagemang. Sedan jag skrev här senast har jag exempelvis hunnit med att skriva min första tentamen i retorik, närvarat på en rad möten och dessutom avverkat en ämbetsmannafest.
Tentamen i retoriken var på många sätt en annorlunda upplevelse. Inte för att det var ovant att skriva en saltenta, utan för att vi dels skrev den i en föreläsningssal som av naturliga skäl inte direkt är lämpad för ändamålet, dels det något förvirrade intrycket tentavakterna gjorde. Tacka vet jag Gimogatan och de närmast militära instruktionerna vi får på juristprogrammet.
Fortsätt läs ‘Höstmörkret faller’