Det är inte längre tillräckligt att endast planlöst läsa kurslitteraturen när det behagar, utan jag måste ta mig i skjortkragen och påbörja den där uppsatsen i engelsk arbetsrätt som ska in innan jullovet. Och givetvis infinner sig den närmast obligatoriska uppsatsångesten. Som sig bör, antar jag. Kanske bra det. Brukar om inte annat ge en välbehövlig motivation.

Att återvända till den lilla brittiska staden efter en underbar helg hemma i Uppsala har dessutom fått mig att än mer sakna flickvännen, familjen och vännerna. Insikten att tiden här endast innebär ett temporärt uppehåll från livet i Uppsala tröstar dock föga när hemlängtan sköljer över en. Jag försöker styra iväg tankarna på annat och enträget intala mig att jag borde ta tillvara på de få återstående veckorna här.

Så för att bryta mönstret följde jag i lördags med en korridorsvän och ytterligare en munter skara studenter för att beskåda fyrverkerier i en liten närbelägen stad kallad Henley on Thames. Staden ligger som namnet antyder alldeles vid Themsen. Och efter att ha tagit tåget från Reading Station till Twyford och där bytt till ett mindre tåg anlände vi så på lördagskvällen i den lilla idylliska staden.

Mörkret hade dessvärre redan sänkt sig över Henley, varför det var omöjligt att få blicka ut över floden. Istället följde vi den strida strömmen människor genom den lilla stadskärnan, över ett torg, där till synes stadens samtliga pubar och kaféer låg belägna. En stund senare befann vi oss på en stor rugbyplan, omgiven av barnfamiljer, små tält och mindre karuseller.

I väntan på att de skulle tända den enorma brasan innan fyrverkerierna åt vi hogroast (utsökt grillat griskött i bröd) och värmde oss med mulled wine, vilket är det närmaste man kan komma glögg på dessa öar om jag förstått saken rätt. Någon timme senare och när fötterna praktiskt taget domnat bort av kylan lystes så himlen upp av minst sagt spektakulära fyrverkerier.

Och medan jag hänförd stod och beskådade det färgsprakande skådespelet kunde jag konstatera att det kändes en smula overkligt att stå där på en gräsplätt i en stad jag aldrig varit i förut, tillsammans med människor jag knappt träffat tidigare. Ett äventyr är det onekligen, tänkte jag. En halvtimme senare traskade vi raskt från platsen för att värma oss på en av stadens pubar.

Och efter några trevliga timmar med diverse alkoholhaltiga drycker och tilltugg, samt upptäckten att de serverar svensk cider i England satte vi oss åter på tåget, tillbaka till Reading. Det hade otvivelaktigt varit en trevlig kväll och ett välbehövligt avbrott från vardagen konstaterade jag när vi traskade upp längs Kendrick Road mot Hillside Court. Men i måndags var det så åter tillbaka till vardagen och verkligheten, åter tillbaka till dagar med föreläsningar och uppsatsångest.

Tankarna på uppsatsen trängs emellertid undan av den underbara insikten att det endast är en vecka kvar tills flickvännen landar i Reading. Jag har längtat efter att få visa runt henne i den lilla brittiska staden, universitetet och stadskärnan med alla affärer. Givetvis kommer det att också bli ett besök i London för att se den beryktade julskyltningen.

Verkligheten gör sig åter påmind. Min tekopp har svalnat. Borde återvända till mina böcker. Men drömmer mig istället bort till en svensk jul med pepparkakor, levande ljus och glögg tillsammans med flickvän och familj. Verkligheten kan få vänta en kväll.