Insikten har dock inte riktigt hunnit sjunka in ännu. Och min tidigare osäkerhet över mitt val har nu istället bytts ut till förväntan. Skräckblandad förväntan, ska nog erkännas. Det känns dock oerhört skönt att slippa vandra i ovetskap. Och att veta att jag vid det här tidpunkten nästa år kommer att befinna mig oräkenliga mil, med största sannolikhet också med en kopp te, bort fascinerar mig.

Få ord. Många dagar. Det är en koncis men träffande sammanfattning av den senaste veckan. Det är dock knappast ett tecken på att dagarna varit händelselösa. Snarare tvärtom! Tankarna går omedelbart till föregående helg och föreningsstämman och ett i många avseenden annorlunda alla hjärtans dag-firande.

På föreningsstämman fick vi en ny ordförande och därtill en ny sekreterare, vilket innebar att jag äntligen formellt kunde frånträda min post. Ett kapitel som sedan i december känts som avslutat fick så sitt definitiva slut. Således kan man numera fint titulera sig själv som sekreterare emeritus i föreningen.

Efter stämman styrde jag tillsammans med några vänner stegen mot kvarnen för inhandling. Ensamma själar som vi är hade vi bestämt oss för att fira den skenbart rosa-skimrande dagen tillsammans med god mat, glass och tilltugg i ohälsosamma mängder, och Disney-filmer. Givetvis.

Det blev föga förvånande en Disney-afton av sällan skådat slag – vi hann se Belle dansa i det sagolika biblioteket, Aladdin upptäcka anden i lampan, Robin Hood vinna skyttetävlingen, och sjöjungfrun förvandlas till människa. Underbart. Och efter att ha avverkat fyra filmer var det dags att traska hemåt i den kalla och stjärnklara Uppsalanatten. Ensamhet känns onekligen mindre ensamt i goda vänners sällskap.

Tankarna återvänder till drömmarnas öar. Jag smuttar ytterligare lite på mitt te. Timman är sen. I morgon är det en ny dag. Troligtvis på biblioteket med huvudet djupt nere i kurslitteraturen. En helt vanlig söndag i en juriststudents liv med andra ord.

Jag har försökt koncentrera mig på nuet, men ständigt misslyckats. En smula vilsen har jag traskat genom vardagen. Handlingsförlamad och rådvill. Förra lördagen tonar mer och mer bort i ett minne. Ett ljuvt sådant. Men likväl ett minne. Kanske bäst så.

Mot slutet av veckan fick jag emellertid annat att tänka på. I fredags var jag nämligen på besök på Advokatsamfundet. Två gånger dessutom. På samma dag. Först för Juridiska föreningens räkning och sedan för ett studiebesök med Projure.

Jag hade tagit tåget klockan tjugo i nio och mötte på centralstationen upp de andra ordförandena för de juridiska föreningarna. Vår fröken ordförande kunde tyvärr inte komma, varför hon istället hade skickat mig. Och det var jag glad över. De andra ordförandena visade sig vara riktigt trevliga och diskussionen vi hade med chefsjuristen på Advokatsamfundet om humanjuristens framtid kändes både viktig och intressant.

Efter samtalet med chefsjuristerna traskade vi längst Strandvägen. Solen visade sig till och med över huvudstaden. Vi slog oss sedan ner på en liten italiensk restaurang för att äta lunch. Mycket trevligt. Efter lunchen skilde jag mig från sällskapet för att återigen ta bussen tillbaka till Laboratoriegatan och det gamla tegelhuset där samfundet håller till.

Studiebesöket var mycket intressant och roligt. Två jurister tog emot oss. Den ena hade arbetat på såväl en affärsjuridisk byrå som med humanjuridik och då i synnerhet asylmål och barn. Den andra juristen skulle börja på åklagarbanan i februari.

De berättade lite om samfundets verksamhet, vad som krävs för att bli advokat och svarade mer än gärna på våra mer eller mindre välformulerade frågor. Dessutom verkade de genuint intresserade av oss och vad vi gör, vilket givetvis är roligt. Advokat är också något som jag länge drömt om att bli, så att få diskutera frågor om god advokatsed, moral och juridik var riktigt givande.

Efter studiebesöket styrde jag stegen tillbaka till centralen för att ta bussen hem till mor min för en kort visit. När jag ändå är i huvudstaden är det lika bra att hälsa på familjen, tänkte jag. Det blev också en kort visit i ordens rätta bemärkelse. Jag tog tåget hem till studenternas stad igår eftermiddag för en lugn kväll med te i min ensamhet.

Julmusiken har tystnat. Kvar sitter jag med mina tankar denna söndagsförmiddag och sista november…