När jag vaknade upp i morse var Uppsala täckt av ett tunt snölager. Och det är några minusgrader ute. Vintern är onekligen här. Klockan har knappt slagit fyra när jag plitar ner dessa meningar och det skymmer redan över studenternas stad. Dagarna blir allt kortare att man snart knappt märker att de försvinner. Himlen färgas djupblå och orange utanför mitt fönster innan de sista svaga solstrålarna lämnar plats för vinterns mörker.
Höstmörkret fallet utanför mitt fönster. Måndag. Och ytterligare en ny vecka. Dagarna försvinner i olika göromål, möten och engagemang. Sedan jag skrev här senast har jag exempelvis hunnit med att skriva min första tentamen i retorik, närvarat på en rad möten och dessutom avverkat en ämbetsmannafest.
Tentamen i retoriken var på många sätt en annorlunda upplevelse. Inte för att det var ovant att skriva en saltenta, utan för att vi dels skrev den i en föreläsningssal som av naturliga skäl inte direkt är lämpad för ändamålet, dels det något förvirrade intrycket tentavakterna gjorde. Tacka vet jag Gimogatan och de närmast militära instruktionerna vi får på juristprogrammet.
Grått i studenternas stad idag. Jag kan skymta några regnstänk på fönstret. Behaglig musik strömmar från högtalarna. En stilla lördag. I oktober. Det har snart gått en vecka sedan jag återvände från min resa till Köpenhamn. Och sedan dess har det varit fullt upp, kanske inte med skolarbete, utan med allt annat.
I måndags hade jag seminarium mellan sex och nio på kvällen, eftersom vårt seminarium blev inställt föregående vecka. Det kändes en smula besynnerligt att sitta i ett seminarierum på litteraturvetenskapliga institutionen medan byggnaden i övrigt ekade tom.