Tillbaka till juridiken efter en termin i exil. Tillbaka till paragrafernas förlovade land. Och kanske tillbaka till vardagen med lite struktur. Kanske. Och så hägrar utbytesstudier i höst. Kanske. Och det är möjligen det som oroar mig mest – avsaknaden av svar. Jag har ingen aning om hur detta år kommer att gestalta sig. Oklart, oförutsägbart, osäkert och möjligen spännande. Skräckblandad förtjustning.

4 dagar in på det nya året. Jag sitter i solig och vintrig huvudstad. Behaglig musik spelar i bakgrunden. Efter några dagars vila har jag återhämtat mig från nyårsfirandet i de värmländska skogarna.

2008 hade knappast kunnat slutat på ett bättre sätt.; nyårsfirandet kan inte beskrivas som annat än fantastiskt, något dramatiskt och minst sagt händelserikt. Som det gångna året, fast på blott två dagar. Det är en underdrift att säga att när jag väl kom hem till ett vintrigt och kallt Uppsala på nyårsdagen att jag var trött. Men inte utan ett belåtet leende på läpparna när jag somnade i en kall studentlägenhet till en film.

Vi anlände till Karlstad dagen innan nyårsafton. Väl hemma hos värdinnan tog jag kommandot i köket för att laga middag till de anländande gästerna. Efter en vecka i familjens och släktingars gissel var det minst sagt skönt att återse sina vänner.

Senare på kvällen var det dags för en prestigefylld kamp mellan herrarna och damerna om vem som skulle få sköta servering och diskning under nyårssittningen. Det blev champagneprovning, där man skulle identifiera vad som var vad utifrån smak och doft, nutidsfrågestport och avslutningsvis en musikgissningstävling. Efter en mycket jämn kamp fick vi herrar tyvärr se oss besegrade. Jag är övertygad om att de flesta av oss omedelbart bedömde möjligheterna till att överklaga resultatet. Men lät bli. Kanske bra det.

Kvällen skulle dock erbjuda flera överraskningar. Omkring tolvslaget informerade värdinnan mig om att jag var huvudansvarig för matlagningen under nyår och gav mig en bunt recept. Efter att sammanbitet ha accepterat, bläddrat igenom recepten, insett att det skulle kräva ett inte litet mått av planering, samordning och tålamod, började jag förbereda fläskfilén som skulle svalna under natten. Klockan slog halv två när jag slutligen gick och lade mig.

Jag vaknade upp på nyårsaftonsmorgon påtagligt trött. En sekund kände jag mig såväl förvirrad som förvånad över var jag befann mig. Det är inte var dag man går ner i köket och möts av samtliga sina vänner. Planen för dagen var en utflykt till de värmländska skogarna och fyrhjulningsskörning.

Men föga anade jag hur dramatisk dagen skulle bli. På väg till platsen för fyrhjulningsskörningen lyckades vi krocka två bilar. Efter att ha konstaterat att skadorna på bilarna var ringa på sin höjd fortsatte vi mot målet. Att försäkringsrätt inte ingår i grundutbildningen på juristlinjen blev vi smärtsamt påminda om.

Solen sken. Och frosten hade klätt träden i vitt. Värmland är onekligen vackert i dess vinterskrud. Att jag frös är dock en underdrift. Jag är uppenbarligen ingen naturmänniska. Efter korvgrillning och två varv runt den utstakade banan åkte jag i förtid tillbaka till huset för att förbereda kvällens trerätterssittning.

Men dagens dramatik var inte över. När jag som bäst stod och förberedde timjanmarinerad kycklingfilé och två spenatostpajer gick nämligen strömmen. Huvudsäkringen klarade uppenbarligen inte att både ugn och bastu var igång samtidigt. Jag viftade bort min irritation och fortsatte med matlagningen. I mörkret. Men med stearinljus. Nästintill mysigt och lite charmigt.

Samtidigt förberedde några andra dukningen i vardagsrummet. Två långbord hade ställts upp som pryddes med silvriga stjärnor, ljus och vitt porslin. Givetvis hade värdinnan också ordnat sånghäften. Det skulle bli en Uppsalasittning i dess rätta bemärkelse.

Och det blev det. Herrarna hade samtliga klätt sig i kostym, med fluga eller slips. Och flickorna kom i den ena vackra klänningen efter den andra. En innovation introducerades också. Bordsplaceringen ändrades genom rotation efter varje rätt. Och till förrätten fick jag en förtjusande blond värmländska, som sedan dessutom skulle visa sig vara en riktigt duktig danspartner. När det ätits, sjungits och talats klart dukade vi undan borden. Mitt tal kan nog vänligast beskrivas som något osammanhängande; spontantal är uppenbarligen inte min sak.

Vid tolvslaget gick vi naturligtvis ut. Såg upp mot den färgsprakande himlen. Skålade i champagne. Önskade varandra ett gott nytt år. I den stunden kan jag inte tänka mig att jag skulle vilja befinna mig någon annanstans än just på den frusna gräsmattan tillsammans med mina vänner. Det är svårt att känna sig ensam i sådant sällskap.

När klockan slog halv tre, efter några timmars dans och vänskapliga samtal i köket, föll jag praktiskt taget ner i sängen. Utmattat, trött och knappt med en enda tanke i huvudet. Ett fantastiskt nyårsfirande. Minst sagt.

Nyårsdagen blev av naturliga skäl lugn och inställd på en lång hemfärd. Det var inte utan ett visst mått av lättnad jag kunde skymta de två kyrktornen när vi anlände sent på kvällen till vintrigt Uppsala.

4 januari. Söndag. Det blir ytterligare några dagar i Stockholm innan jag återvänder till studenternas stad. Och tillbaka till allvaret. Tillbaka till verkligheten. Tills dess befinner jag mig i en bubbla av förnekelse över det som måste göras och det som borde göras, i stilla sällskap med en kopp te och mina nyårsförhoppningar. För förhoppningar kan ingen ta ifrån en.

2009 är här. Ett nytt år. Låt oss se vad det kan bära med sig.

I våras studerade jag den sista terminen på grundutbildningen på juristlinjen. Den sjätte i ordningen. Internationell rätt och förvaltningsrätt stod på schemat. Därutöver läste jag en eftermiddagskurs i juridisk engelska. Dessutom hade jag mitt engagemang i Juridiska föreningen och några andra åtaganden. Att det blev en hektisk vår är en mild underdrift.

Därför valde jag inför hösten att ta ett studieuppehåll från mina juridikstudier och istället läsa retorik. Och så här i efterhand kunde jag inte vara mer nöjd med mitt beslut. Från Juridicum till litteraturvetenskapliga institutionen. Från drygt 40 timmars studier i veckan till omkring 7 timmar. Och istället desto fler på Juridiska föreningens stuga. Kontraster, onekligen. Dessutom har retorikstudierna i sig varit givande, även om det vore en överdrift att säga att allt varit av intresse.

Jag trodde, kanske en smula enfaldigt, att det skulle bli en lugn höst. Men jag kunde inte ha misstagit mig mer. Trots blott 7 timmars studier insåg jag att man med enkelhet fyller dygnets timmar. Och det för mig till mina engagemang detta år.

Under året har jag varit sekreterare i Juridiska föreningen, samtidigt som jag varit engagerad som juridisk rådgivare åt Projure. Dessutom har jag skrivit alltfler artiklar till tidningen Press Judicata, vilket har varit både fantastiskt givande och roligt. Många av artiklarna återfinns upplysningsvis även här på hemsidan.

Men det är nog mitt engagemang som sekreterare som främst präglat 2008. Utöver alla styrelsemöten, stämmor och allmän representation är nog följande det jag kommer att minnas från mitt år som sekreterare.

Det första är Culpa cup, föreningens årliga innebandyturnering. Styrelsen ställer alltid upp med ett lag, varför det bara var att knyta skorna och styra stegen mot Fyrishov. Ett mer adekvat namn dock torde vara Dolus cup med tanke på alla blåmärken jag ådrog mig under turneringen, men roligt var det.

Det andra jag kommer att minnas är när jag tillsammans med styrelsen vid registreringen inför höstterminen stod och hälsade de nya juriststudenterna välkomna och samtidigt, omedvetet ska tilläggas, infriade alla deras fördomar om juristlinjen när jag stod där i min gråa kostym och blå skjorta. En smula humoristiskt var det.

Det tredje är givetvis juristbalen. Min andra bal i studenternas stad, där styrelsen dessutom skulle tacka av föreningens inspektor. Det blev en underbar kväll med mycket dans. Till liveband dessutom. Det för mig således till festligheterna. Det har som sig bör i studenternas stad varit ett festligt år. Och jag är övertygad om att det är just festerna man vid sidan om sina engagemang, vänner och studier man främst kommer att minnas när man väl lämnar lärdomsstaden.

Och 2008 kan jag konstatera har varit osedvanligt festligt. Alla ämbetsmannafester kommer givetvis först till minnet. Sedan de middagar jag arrangerat med en vän. Men också samtliga sittningar under året. Och så Valborg med min första champagnegalopp. Icke att förglömma är också den årliga grillfesten hemma hos en nära vän – en ovanligt blöt tillställning även i Uppsalamått mätt. På gott och ont. Det är otvivelaktigt dessa sittningar som gör Uppsala till den främsta studentstaden i vårt avlånga land.

Jag kommer heller inte glömma sommaren. Jag återvände några veckor till den lilla ekonomiavdelningen. Men det är inte sommaren som ekonom jag främst kommer att minnas, utan midsommarfirandet på Ingarö och resan till Göteborg. Liseberg och Springsteen-konsert. Höjdskräck och skratt. Och ett glas vin i vänners sällskap på en uteservering i den ljumna sommarnatten.

Kontraster, engagemang och festligheter således. 2008 lider mot sitt slut. Året kan heller inte avslutas på bättre sätt. När detta inlägg publiceras befinner jag mig nämligen i Karlstad, där jag tillsammans med några vänner ska fira in det nya året på bästa Uppsalamanér. Det blir mat, sång och givetvis dans.

Jag kan också konstatera att min förhoppning om att detta år skulle bli ännu bättre än 2007 infriades. När jag blickar framåt mot 2009 inser jag emellertid att det nya året troligen kommer att innebära ett helt nytt kapitel. Efter en termin i exil återvänder jag till mina juridikstudier. Internationell företagsbeskattning och arbetsrätt blir det i vår. Och förhoppningsvis blir det utlandsstudier till hösten.

2008 tonar bort. Ett nytt år väntar. Tack mina vänner för året som gått! Och med dessa ord vill jag tillönska alla ett gott nytt år och på återseende 2009.

Film: The Dark Knight

Christopher Nolan har med The Dark Knight lyckats med konststycket att åter ta hjältefilmerna till en ny nivå. The Dark Knight är mörk, intensiv och präglad av goda skådespelarinsatser, i synnerhet av Heath Ledger som troligen gör sin livs roll som Jokern. Han är obehagligt psykotisk och stjäl varje scen han medverkar i. Att The Dark Knight dessutom överträffade mina högst ställda förväntningar sedan föregångaren Batman Begins gör det knappast svårt att utnämna filmen till årets film.

Jag vill dock även nämna Pixars senaste mästerverk – Wall-E. Det var i höstas jag och en vän gick och såg den på bio och det är troligen ingen överdrift att säga att vi var de som skrattade högst i biosalongen. Det är svårt att inte tycka om den gulliga roboten som enträget städar jorden sedan mänskligheten tvingats lämna planeten efter all miljöförstöring. Ett rymdäventyr utan dess like och troligen Pixars hittills mest utpräglat politiska film. Charmerande, gripande och vacker.

Bok: Silke

Tyvärr har jag, i vanlig ordning ska nästan tilläggas, hunnit läsa långt färre böcker än vad jag föresatte mig att göra detta år. Och att utnämna en bok i internationell rätt eller förvaltningsrätt, liksom i retorik känns föga givande.

Dock jag läste jag under hösten boken Silke av Alessandro Barrico. En skimrande berättelse om en mans resa genom livet som handlare av silkesägg. Han möter en kvinna på sina resor som han omedelbart blir förälskad i, trots att de inte ens utbytt ett enda ord. Barricco har därtill ett vackert språkbruk som nära nog suddar ut gränsen mellan prosa och poesi. En mycket behaglig läsupplevelse som därför förtjänas att utnämnas till årets bok.

Jag vill emellertid även nämna Romarblod av Steven Saylor i sammanhanget. En deckare i romersk miljö baserat på ett autentiskt rättsfall av Cicero. Klart att en juriststudent som under hösten studerad retorik blir hänförd. Det är välskrivet och spännande. Dessutom har Saylor en sällsam förmåga att väcka antikens Rom till liv.

Låt: Run

Att utnämna årets album erbjuder alltid betydande svårigheter för mig. Dels för att mina musikpreferenser kan variera betydande från dag till dag, dels för att musik överhuvud taget är svårt att bedöma. Följaktligen har jag valt att inte utnämna något album till årets album, även om Coldplays senaste album Viva la vida ligger bra till.

Däremot vill jag nämna Leona Lewis debutalbum Spirit som en vän rekommenderade till mig i somras. Jag är svag för vacker sång och lugna låtar och detta album är i det avseendet inget annat än fantastiskt. Formellt gavs albumet ut föregående år, varför jag inte kan utnämna det till årets album, men jag kan utnämna den senaste singeln Run till årets låt – en mäktig ballad som börjar lite trevande och sedan fullkomligt exploderar. Leona Lewis lyckas vida överträffa Snowpatrols original.

Webbsida: Twitter

Liksom att utnämna årets album erbjuder också utnämningen årets webbsida en del svårigheter. Föregående år hade utnämningen otvivelaktigt gått till Facebook – hur man klarade sig utan detta sociala community tidigare är en fråga jag ibland ställer mig.

Och med utvecklingen av alltfler sociala webbsidor vill jag i år utnämna Twitter, mikrobloggtjänsten, till årets webbsida. Det var i somras jag återupptog mikrobloggandet på Twitter och det senaste inlägget visas också här på hemsidan. Det är ett tacksamt format för att kasta ur sig tankar, idéer och beskriva vad man sysselsätter sig med för stunden. 2009 kommer troligen innebära ett ännu större genomslag för mikrobloggtjänster, även här i Sverige.

Blogg: Mårten Schultz

Jag följer en hel del bloggar av varierande innehåll; alltfrån vardagsbetraktelser till filmrecensioner och teknikbloggar. Men en blogg som jag under året kommit att uppskatta alltmer är Mårten Schultzs juridikblogg. Han är juris doktor i civilrätt, särskilt skadeståndsrätt, vid Stockholms universitet och skriver alltid pricksäkert och intressant om juridiska aktualiteter.

Jag vill också nämna Martin Ackerfors blogg Yasylum som nära nog dagligen lägger ut en ny recension. Alltid välformulerade och tänkvärda. Onekligen imponerande.