Grått i studenternas stad idag. Jag kan skymta några regnstänk på fönstret. Behaglig musik strömmar från högtalarna. En stilla lördag. I oktober. Det har snart gått en vecka sedan jag återvände från min resa till Köpenhamn. Och sedan dess har det varit fullt upp, kanske inte med skolarbete, utan med allt annat.
I måndags hade jag seminarium mellan sex och nio på kvällen, eftersom vårt seminarium blev inställt föregående vecka. Det kändes en smula besynnerligt att sitta i ett seminarierum på litteraturvetenskapliga institutionen medan byggnaden i övrigt ekade tom.
I tisdags var jag på Snerikes nation med styrelsen i Juridiska föreningen för en efterlängtad och i viss mån försenad kickoff. Det blev en riktigt lyckad kväll, men mycket god mat och sedan dans i Snerikes stora festsal som minst sagt var fylld till sista man. Att gå ut på nation tillhör studentlivet, men jag undrade stilla när jag traskade hem om det inte med tiden blivit något överspelat. Vissa saker förlorar sin charm efter några år. På gott och ont.
Såväl onsdag som torsdag kväll var jag på redaktionsmöte respektive skribentmöte för tidningen Press Judicata, som jag skriver en del för. Arbetet med nästa nummer påbörjades och så diskuterade vi mässguiden till juristernas kontaktdag i vilken tidningen fått en egen avdelning. Själv har jag skrivit två artiklar till den så jag ser verkligen fram emot att få se slutresultatet.
Och igår kväll arrangerade styrelsen och jag en middag för vår vänförening ELSA. Vi dukade upp för en trerätterssittning, med mig som ytterst ansvarig för matlagningen. Efter sittningen blev det som sig bör dans på nedervåningen. Det var således bara att kasta av sig kavajen och göra några Travolta-inspirerade steg. Och jag är övertygad om att gästerna från ELSA hade minst lika roligt som jag själv.
Och idag är det lördag. En stilla sådan. Och trots att jag har en hel lista med göromål som jag bör få avklarade försöker jag att luta mig tillbaka. En sak i sänder. Nåväl, inte fler än två i alla fall. Jag rusar vidare men försöker inget annat än att stå still, möjligen rädd för att livet i övrigt springer ifrån mig.
Springer för att stå stilla.