Dagarna som ekonom lider mot sitt slut. Eller som en ekonom säkerligen skulle uttrycka det; dagarna är räknade. I morgon jobbar jag min sista dag på den lilla ekonomiavdelningen och det känns riktigt skönt. Men jag skulle fara med osanning om jag skulle säga att jag inte trivts – för det har jag.
Detta är andra sommaren jag jobbar som ekonom och mycket har varit detsamma. Vissa saker har förändrats, men i mångt och mycket har tiden stått still på avdelningen.
Rutiner sammanfattar fortfarande livet som ekonom. Varje dag samma sak. Hämta posten, registrera fakturor, betala desamma, och sedan arkivera dem. Inga nyheter och på sätt och vis tryggt, men tyvärr hopplöst uttråkande i längden. I fem veckor en sommar är det emellertid alldeles ypperligt; mycket trevliga medarbetare, en iPod fulladdad med musik och bra betalt underlättar givetvis.
Och samtidigt som tiden som ekonom lider mot sitt slut närmar sig även sommaren mot sitt slut, hur än man vägrar inse det. Sommarens sista sång. Även om det ska bli skönt med några lediga veckor måste jag bekänna, åtminstone för mig själv, att jag saknar lärdomsstaden i norr och livet som student.
Det är intressant att man lär sig uppskatta de långa timmarna på biblioteket djupt försjunken i böcker först när man suttit djupt begravt i kredit och debet i några veckor. Men så är jag också paragrafnörd och inte ekonomistuderande.
Nåväl, innan jag återvänder ska jag försöka få lite sol på mitt bleka anlete tillsammans med en bok. För närvarande Ender’s Game av Orson Scott Card. Rekommenderas starkt.