”I can’t believe the news today. I can’t close my eyes and make it go away. How long, how long must we sing this song?”
Sunday Bloody Sunday är en av mina absoluta favoritlåtar av U2. Det inledande gitarriffet av Edge är vid det här laget odödligt och tillsammans med sången och det närmast militäriska trumkompet kan Sunday Bloody Sunday inte beskrivas som något annat än en magisk låt.
Låten är dessutom en av bandet mest utpräglat politiska låtar. Och kanske därför också en av de mest kontroversiella. Den första blodiga söndagen som låten refererar till ägde rum i Dublin den 21 november 1921. Den andra blodiga söndagen ägde rum i Derry den 30 januari 1972, där brittiska trupper i ett försök att stoppa en demonstration för medborgerliga rättigheter sköt ihjäl 13 obeväpnade civila.
Fortsätt läs ‘Sunday Bloody Sunday’
Måndagen den 16 februari inleddes så rättegången mot personerna bakom fildelningssidan The Pirate Bay vid Stockholms tingsrätt. Personerna har åtalats för medhjälp till upphovsrättsintrång och riskerar dessutom att få betala ett skadeståndsanspråk på omkring 115 miljoner kronor.
Målet är såväl politiskt som juridiskt intressant. Fildelningsdebatten har alltjämt varit aktuell sedan polisens tillslag mot The Pirate Bay i maj 2006. Röster har höjts för en legalisering av icke-kommersiell fildelning, medan intresseorganisationer för musik-, film och förlagsbranschen har propagerat för ökade befogenheter för att komma åt den illegala fildelningen. Och lagstiftaren synes gå industrin till mötes, då riksdagen i slutet av februari förväntas anta den så kallade IPRED-lagen.
Fortsätt läs ‘Striden mot fildelningen är redan förlorad’
Mörkret har sedan länge sänkt sig över studenternas stad. Snön ligger vit på marken. Kontraster. Lördagskväll. Jag drömmer mig bort till de brittiska öarna, samtidigt som jag lämpligt nog smuttar på en kopp te. Efter att ha svävat i ovisshet i några veckor fick jag i fredags äntligen beskedet att det blir utlandsstudier vid University of Reading till hösten. Ett år i England.
Insikten har dock inte riktigt hunnit sjunka in ännu. Och min tidigare osäkerhet över mitt val har nu istället bytts ut till förväntan. Skräckblandad förväntan, ska nog erkännas. Det känns dock oerhört skönt att slippa vandra i ovetskap. Och att veta att jag vid det här tidpunkten nästa år kommer att befinna mig oräkenliga mil, med största sannolikhet också med en kopp te, bort fascinerar mig.
Fortsätt läs ‘Drömmarnas öar’