17 december. Onsdag. Sista veckan i studenternas stad innan ett mer eller mindre välförtjänt jullov tar vid. Kanske med betoning på mindre välförtjänt. Jag sitter och försöker plita ner några meningar i min uppsats i retorisk analys. Utan särskild framgång ska tilläggas. Det är endast denna uppsats som står mellan mig och ledigheten.
Trots det fortsätter jag, besynnerligt nog, att undvika att ta mig i skjortkragen och ta tag i saken. Istället försöker jag fånga nuet. Förtränga vad jag borde göra, bortse från alla krav och bara vara.
Fortsätt läs ‘Fånga nuet’
Decembermorgon. Förmiddag är möjligen en mer adekvat benämning. Men i studentens värld är tiden som bekant relativ. Snöblandat regn faller från en grå himmel. Egentligen borde jag packa. Min mor har nämligen planerat glöggfest, så om några timmar bär det av mot huvudstaden.
Insikten om att terminen snart är över börjar sakta sjunka in. Vid den här tidpunkten på året har jag tidigare längtat efter att att få jullov. Men den känslan infinner sig inte nu. Den är som bortblåst, obefintlig. Förmodligen på grund av att jag inte har en terminstenta att klara av dessförinnan. Befriande, minst sagt. Men det ena förutsätter uppenbarligen det andra.
Fortsätt läs ‘Decembermorgon’
Daniel Craig är tillbaka i rollen som James Bond. Efter ha blivit förrådd av sin älskade Vesper ger sig Bond ut på en jakt efter hämnd och sanningen. Snart visar det sig att den organisation som övade utpressning mot Vesper är mer komplex, omfattande och farlig än MI6 först misstänkt. Men kan Bond fokusera på uppdraget och inte förblindas av sitt hämndbegär?
Quantum of Solace tar vid omedelbart efter att Casino Royale slutar. Att därmed ha sett den föregående filmen kanske inte är en nödvändig förutsättning, men underlättar onekligen. Själv hade jag trots det lite svårt att hänga med i de olika svängarna. Och det säger en del om Quantum of Solace som film.
Fortsätt läs ‘Quantum of Solace’