Söndag. Sista november. Och första advent. Vacker julmusik strömmar från högtalarna. En behaglig förmiddag. Det har snart gått en vecka sedan jag skrev något senast. Jag har inte haft ork att lyfta pennan och plita ner något när tankarna okontrollerat far åt olika håll, för att sedan återvända till flickan från föregående helg.
Jag har försökt koncentrera mig på nuet, men ständigt misslyckats. En smula vilsen har jag traskat genom vardagen. Handlingsförlamad och rådvill. Förra lördagen tonar mer och mer bort i ett minne. Ett ljuvt sådant. Men likväl ett minne. Kanske bäst så.
Fortsätt läs ‘Sista november’
Måndag. Snön yr utanför mitt fönster. Studenternas stad förvandlas till ett vinterland. Tankarna återvänder fortfarande till helgens fantastiska äventyr. Jag försöker fokusera på nuet, fokusera på det jag borde göra. Men misslyckas. Jag ger upp och drömmer mig bort i en vintersaga.
Jag förväntar mig nästan att sagan skulle börja med de sedvanliga orden ”det var en gång”. Men i själva verket börjar den med en inbjudan. I lördags var det nämligen kommittéfest på Jontes och trots att jag inte suttit i kommittén blev jag inbjuden. Något man givetvis inte kan tacka nej till. Och tur är väl det, annars hade sagan knappt börjat innan sista ordet var skrivet.
Fortsätt läs ‘En vintersaga’
Apple är onekligen ett fascinerande företag. 1997 stod Apple på ruinens brant, men sedan Steve Jobs återkomst är företaget och dess produkter populärare än någonsin. När jag så i min retorikkurs fick en uppgift att skriva en essä kunde jag inte motstå att skriva om framgånggssagan Apple och dess hängivna användarskara, den så kallade Mac-kulten. Nu har jag publicerad essän även på hemsidan.